Två feta personer som faktiskt tycker om sig själva och vägrar be om ursäkt, finns det? Ja det vill vi lova!
Vi trivs som vi är, vi mår inte dåligt över det och vi skäms inte för vårt utseende. Vi förespråkar mångfaldighet – dvs alla ska få se ut som de vill. Däremot så är vi för att man oavsett storlek och utseende kan vara hälsosam och nyttig, det är varje människas rätt att välja själv och vi har valt att vara aktiva och nyttiga men inte späka oss för att gå ner i vikt.
Lycka sitter inte i vikten. Jag vill inte vara som alla andra, jag vill inte passa in i det man anser är normen och idealet för jag tycker det behövs människor som vågar vara annorlunda – och jag är glad att jag kommit till en punkt i mitt liv där jag vågar och orkar vara mig själv.
Dagligen kan man läsa om riskerna med att vara fet, det handlar inte om att man kan dö i förtid utan att man kommer att dö för tidigt. Man försöker med riktig skrämselpropaganda och fett-hat i tidningarna och tror att folk ska förändra sin livsstil bara för att det står si och så i tidningen..
Men vad många inte inser är att det finns feta människor som faktiskt trivs som de är, jag är en av dem. För ett år sedan så skämdes jag för hur jag såg ut, jag mådde skitdåligt och köpte kläder som var alldeles för stora för att gömma mig i dem.
Min läkare försökte skrämma mig genom att tjata om hur fet jag var och att jag kommer att dö inom tio-femton år (dvs innan jag fyllt 40) och nästintill tvingade mig att gå med på gastric by pass, magsäcksoperation.
Kort efter det läkarbesöket så snubblade jag in på ett nytt forum som endast är öppet för kurviga tjejer, vad man sedan anser vara kurvor är olika. Vi anser att kurvor är en mjuk och vacker kvinnokropp med former, alltså inte bara tuttar och häck utan även de fina kurvor som finns däremellan.
Att hitta till detta forum är det bästa som har hänt mig, äntligen fick jag se att man kan tycka om sig själv trots att man är rund, stor, fet, chubby, vad man nu vill kalla det. Det forumet och alla underbara människor där fick mig att inse att det är inte fel att vara stor, man är lika mycket värd som alla andra.
Alla människor har ett val här i livet, man kan välja att hata alla som inte ser ut som det man tycker är den ideala kvinnan/mannen – gör du det valet så tror inte jag att du kommer att må särskilt bra av det men det är din ensak.
Man kan också göra det valet att alla människor är olika, med olika kroppar, utseenden, värderingar och olika förutsättningar här i livet – gör du det valet så kommer du att bli en trevlig och glad människa tror jag.
Ingen människa mår bra av att gå runt och vara arg och störa sig på saker runt omkring, till slut kan det bli ett problem för den människan. Varför inte möta alla med ett leende oavsett hur personen ser ut? Varför inte acceptera att alla är vi olika?
Jag har en sambo sedan snart sju år som är nästintill träningsnarkoman, det bästa han vet är att krama min mjuka mage och häck och trots att jag är fet så älskar han mig över allt annat. Många människor säger att en smal person kan inte älska en fet person för då är det något fel på den smala, antingen är han/hon blind eller så ful att han/hon inte kan få någon annan.
När man tänker på det viset så nedvärderar man de flesta människor i sin närhet och på detta klot, hur man ens kan tänka på det viset övergår mitt förstånd och jag orkar inte lägga ner någon större energi på att försöka förstå för det hela i sig är så ofantligt korkat.
Jag är nyss 29 år fyllda och det är först de senaste 4-5 månaderna som jag faktiskt tyckt om mig själv och accepterat min kropp som den är. Många säger att feta personer skäms för sitt utseende, jag tror att det ligger en poäng i det även om det är långt ifrån alla som gör det – men faktum är att det är personer som de som säger sådana saker som får feta personer att skämmas, att må dåligt.
Eftersom jag är som jag är och älskar att reta folk och dessutom är väldigt envis utöver det och har en hel massa attityd så är jag känd för att vara slängd i käften. Jag tycker att det är kul att se folks reaktioner när man inte är som man förväntas vara..
Jag är 153 cm lång (kort), är rund/fet/stor/fläskig/you name it och jag är det, jag borde klä mig i tältiga kläder utan form, sitta i ett hörn och inte ha åsikter, jag ska skämmas för hur jag ser ut och jag ska må dåligt för att jag stör folk med min blotta uppenbarelse.
Gör jag det?
Hell no! Jag är högljudd, skrattar ofta och mycket, jag vägrar att skämmas för mig själv längre för jag har ägnat 99 % av mitt liv åt att göra det tidigare. Om folk stör sig på att jag tex har en kort klänning på mig så nästa gång vi träffas kan jag lova dig att jag har både kortare och snävare och jag är stolt över det.
Ser det här ut som en person som skäms och ber om ursäkt för att hon finns till? Jag skulle inte tro det nej
Jag är som jag är och jag ser ut som jag gör, lev med det!
Det tänker i all fall jag göra


SÅ JÄVLA RÄTT!
Stå på dig! Var stolt över dig själv!
Henrik: Alltid lika roligt när vi faktiskt ser att killar också läser denna blogg. Vi är ju till för alla, så killar, våga visa er, vi vet ni finns här