En sak som vi ofta funderat över och som vi snubblade över idag igen, det är personer som tycker att övervikt är fel och framförallt farligt för att det inte är ett “normalt tillstånd”. Precis samma sak som att säga att vi borde vara mer normala, önskar vi inte att vi såg normala ut, skulle vi inte vilja kunna ha normala kläder osv.
Ordet normal sticker i ögonen och många förstår nog egentligen inte innebörden av det ordet. Nu har vi ingen ordlista tyvärr men vi roade oss med att kolla Wikipedia för att se vad vi kunde hitta för förklaring till det.
Normal har flera betydelser, bland annat en organism eller mekanism som inte är avvikande, rörande någon, flera eller alla egenskaper. Det betyder alltså att för att kunna kalla sig normal så ska man vara exakt likadan som en annan organism (dvs människa i detta fall), du ska inte vara avvikande på något sätt.
Då är ju frågan, vilken människa ska sätta mallen för vad som är normalt? Och då ska alltså allt som avviker från denne anses vara onormalt? Dvs hudfärg, hårfärg, längd, vikt, kläder, personlighet osv ska vara exakt likadant för att människor ska kunna kallas normala?
Nu är ju detta ganska extremt och självklart inte genomförbart. Men faktum är att i dagens samhälle så ska man se likadan ut som alla andra, man får inte avvika från normen på något sätt.. Klär du dig lite annorlunda, har en egen stil och gillar det så ses du som udda och kan lätt hamna utanför de sociala grupperna.
Är du överviktig, vägrar banta, följa de senaste dieterna och sitta och beklaga dig över din kropp och dessutom inte skäms så är du absolut inte välkommen att kalla dig en av de normala och folk kanske till och med tar avstånd från dig för de anser att du kan inte ha alla hästar hemma.
Det finns människor som slaviskt följer alla modetrender och minsta lilla nyck från modevärlden, ena säsongen ska man ha långt ljust hår så då blonderar man sig för att efterlikna idealet. Nästa säsong så ska det vara kort brunt hår så då panikbokar man en tid hos frissan för det ska ske fort fort för att man inte ska vara efter den senaste trenden.. Det verkar vara mer normalt än att faktiskt fundera över vad man själv vill, vad man själv tycker och hur man vill se ut.
Hur man än gör, vad man väljer att göra med sitt liv och oavsett smak så är det ens eget personliga val och ingenting som andra människor ska sätta sig till doms över. Ändå är det precis vad som händer varje dag, på grund av ett enda litet ord; normal.
Följer du inte idealen och trenderna, är du avvikande från det som gäller så är du inte normal, du passar inte in och de allra flesta försöker förändra dig, “för din egen skull”, för nog borde du ju istället vara normal. Vi ska inte tänka själva, vi ska inte ha egna åsikter utan vi ska vara normala, som alla andra.
Hur roligt vore det att ha exakt samma frisyr som alla andra på arbetsplatsen/skolan? Hur roligt vore det om alla människor skulle ha exakt samma kläder och se exakt likadana ut? Och hur skulle samhället se ut om alla hade exakt samma åsikter? Och åter igen, vem ska vara mallen, stöpformen, för det normala?
Vi är två individer som ser väldigt olika ut, ja vi är båda överviktiga men vi är inte det minsta lika varandra. Vi har våra egna personligheter och även om vi har mycket gemensamt så finns det lika många skillnader, vi kompletterar helt enkelt varandra som kompisar och även om vi ibland har meningsskiljaktigheter så kommer vi alltid överens i slutänden.
Vi fungerar precis som alla andra människor, vi har tankar och åsikter, enda skillnaden är att vi vägrar banta, följa dieter och späka oss för att se ut som alla andra. Och då är vi alltså inte normala. Men om normal betyder att man måste vara som alla andra, inte får tänka själv och ha egna åsikter så är vi glada att vi inte är normala, för då är det ta mig fasikens så mycket bättre att vara överviktig och självständig 
/ Sarah och Hanna, överviktiga och självständiga
Läste någon som sa; “bättre att vara överviktig än skitviktig”, så sant. Ja detta med normal har ställt till det för många. Jag tänker inte utveckla detta vidare för det gör du Sarah allra bäst själv! I dag kan jag bara hålla med om det du skriver och vill också säga att du verkligen har fått gåvan att skriva och formulera dig. Må gott. / M
Jag tycker det är lite sådär om man som tjej vill bygga muskler också. Det är ju “avvikande” och anses lite konstigt att en tjej skulle vilja ha biceps och kraftiga vältränade lår t.ex!
Helst ska man ju vara smal och rak i kroppen utan kurvor och utan muskler. Som en 11-åring…
Emma: Absolut är det så… Känner mig väldigt konstig på gymet som kör tunga vikter och fria vikter istället för maskiner i många fall, jag tycker det är härligt att träna och känna att musklerna arbetar. Men som jag tidigare skrivit om så känns det som träning numera enbart handlar om att bli smal, som om muskler är något negativt. Varken kurvor eller muskler är det fel på, inte heller att vara smal av naturen. Det vore så mycket lättare om människor bara kunde acceptera att vi alla fungerar olika och ser olika ut.
/Hanna
Monika – Tack så jättemycket för det du skriver om min förmåga, själv tycker jag att jag får tänka så det knakar för att få till något som låter vettigt och det är inte alltid jag lyckas då heller *s*. Men det är alltid roligt att få höra att man gör något bra
Kram Sarah
Ni kan aldrig bli normala, ni är ENASTÅENDE!
Ni slår huvudet på spiken i varje inlägg, fortsätt med det ni gör.
Jag tycker att ni är underbara!
kramar /Anna
Anna – Tack så jättemycket för din fina kommentar! Kram Sarah
Så sant så sant…. ska man gå ner i vikt ska det vara av egen vilja att må bättre. Att gå ner för någon annans skull eller bara för att passa in funkar inte. Det viktigaste vare sig man är överviktig, “normalviktig” eller underviktig är att man är sig själv och mår bra!
Absolut är det så, hur man mår är det viktigaste av allt. Att göra någon för någon annans skull gör knappast att det kommer gå bättre eller att man kommer må bra av det. Sen är det inte så att man automatiskt mår bättre bara för att man går ner i vikt, lyckan sitter inte i vad vågen säger.