Individualitet och personlig stil av gästbloggaren Andie
Vad är det som gör att någon har personlig stil? Och vad är det som avgör om någon har stil? Att individen ska bestämma själv vad den vill ta på sig för kläder är ju en självklarhet, kan man tro, men många unga kvinnor är slavar under trender. Och massmedia breder ut dessa trender i utvik efter utvik och då är det kanske inte så konstigt att unga kvinnor blir influerade.
Om man bara var snyggare, coolare och mer populär. Då skulle allt lösa sig och man skulle bli lyckligare, men blir man verkligen det? Och vem har sagt att man ska anpassa sig? Är det inte meningen att vi ska vara vackra precis som vi är, vare sig man har några extra kilon eller inte. Man ska bejaka sitt inre och autentiska jag. Och att hela tiden försöka leva upp till dagens skönhetsstandard är inget som jag skulle förespråka. Om man först och främst ser till att man mår bra med sig själv och lär sig acceptera sig själv så som man är då syns även detta utåt, och först då blir man vacker.
Men det är ju ändå så att många större kvinnor har dåligt självförtroende på just den fronten när de egentligen inte behöver ha det. För en kvinna är vackrast när den har lite former och man verkligen kan se att det är en kvinna. Och visst, detta är även en kulturfråga. I västvärlden så är det så viktigt och man blir inlärd sen barnsben att man ska se ut på ett visst sätt, man ska bete sig på ett visst sätt och man får absolut inte avvika från detta, man ska vara smärt och smidig. I den afrikanska kulturen t.ex., där ses man som en riktig kvinna om man har höfter och bröst, då ses man som fertil. Och trots att det är långt mellan dessa olika kontinenter så känner jag att vi borde lära oss utav deras syn att se på de kvinnliga formerna.
Men det är svårt, det vet jag. Allt man vill göra är ju att passa in, och i synnerhet i Sverige där det anses fult att en storvuxen kvinna är nöjd med sitt utseende. Man sticker ju ut för mycket och det får man ju inte göra. Det kan ju vara farligt om man har bra självförtroende, för då följer man kanske inte de modetrender som kommer och går med jämna mellanrum.
Det behövs fler förebilder av runda kvinnor som får figurera i media. Variationen av människor är ju så stor i vår värld, men det finns nästan inga bastanta kvinnliga förebilder för unga tjejer som de kan se upp till. Och jag undrar hur unga tjejer ska förstå att det faktiskt är okej om man inte är pinnsmal, när det inte finns vackra, självständiga och starka kvinnor med former som får figurera i media.
Det jag vill komma till är att självförtroende är något som finns i oss alla och man ska inte låta media eller människor i ens omgivning trycka ner det. Självförtroende och känsla är A och O tycker jag, för det gör att man är vacker i vilken storlek man är.
/ Andie
Va klokt och fint skrivit av dig Andie! I Sverige anses det fult att vara stor skriver du och det stämmer nog bra det. Vi är ”lagom landet”, vi ska vara ”lagom” och vi ska enligt jantelagen inte tro att vi är något. Så galet det kan bli när så många i vårt avlånga land är så rädda för att avvika på minsta sätt, och visst har det med dåligt självförtroende att göra, samtidigt är det inte lätt att få gott självförtroende när minsta avvikelse ses som fel. Det blir en ond cirkel och är så dumt och onödigt eftersom vi i övrigt har de bästa förutsättningar att ha det bra i vårat relativt välmående land. Bra när det dyker upp människor som trots allt vågar gå ut och säga att; ”vi tycker annorlunda och vi känner oss inte det minsta fel för det. Vi tycker om oss själva och vågar vara vackra och ha stort modeintresse trots att vi har stor storlek på kläder. Vi tycker att alla ska tycka om sig själva och våga träna, äta rätt och må bra, även de som enligt BMI är tjocka”. Att våga vara så kontroversiell möter förstås motstånd, något som tjockisblogg-tjejerna hela tiden erfar när bloggen ständigt missförstås. Jag tror nästan att man medvetet vill missförstå bara för att försvara sina egna tankar och åsikter kring vad som är normalt och acceptabelt. Det finns ett typiskt svenskt uttryck som sägs med eftertryck: Någon ordning får det väl ändå vara! Alla antas då veta vad det handlar om och man nickar i samförstånd. Jaa någon ordning får det väl ändå vara!
Jättebra skrivet Monika, jag håller med precis i allt!!
kram
sophie
Tack för de snälla orden!
Jättefint skrivet. Jag ser allt från andra sidan, dvs jag är liten och platt, känner bara att världen består av en massa storbystade modeller och jag har jobbat med självförtroendet hela livet. Idag har jag två barn och är äntligen nöjd med min kropp. Jag tränar inte för vikten utan för hälsan och det är underbart med en blogg som fokuserar på inre skönhet och psykisk hälsa! Ni är guld värda! Bloggen missförstås därför att ni är starka, kloka och positiva. De som inte är det känner sig hotade av er! Go girls!
Måste dela med mig av något som gjorde mig ledsen…
Förut vägde jag 20 kilo mer och en vänninna sade att mitt arsel såg ut som en ladugårdsvägg:(
Jag gick ner 20 kilo och har st 34 och är ganska kort 1.55 cm och då fick jag höra av en annan vänninna…
- DET FINNS INGEN MAN I MIN BEKANTSKAPSKRETS SOM TYCKER ATT KVINNOR I DIN STORLEK ÄR ATTRAKTIVA.
Hon tänkte inte på att jag kunde bli ledsen.
Men jag tänkte jag trivs som jag är nu och tänker inte ändra på mig och jag har en man som älskar mig även när jag vägde 20 kilo mer och även nu när jag har st 34.
Jag tycker att jag får se ut precis som jag vill!
Och jag ger förr komplimanger till någon än säger elaka saker jag är inte fostrad på de sättet.
Kram till er alla goa rara /Hanna
Hanna – Ingen människa oavsett storlek förtjänar att bli nedvärderad! Det handlar inte om vilken storlek man har utan om att man är en människa med känslor och man säger inte så där till andra, jag blir så arg när jag läser hur respektlöst du blivit behandlad! Det är precis det vi står för här på bloggen, att alla människor ska bli accepterade som de är oavsett storlek och vikt och ingen människa har rätt att nedvärdera en annan.
Låt ingen människa trycka ner dig! Kram Sarah och Hanna
Tack så mycket Hanna och Sarah ni gjorde mig så glad.
Kram Hanna