Tjockisbloggen.se har gjort en intervju med Tjejjouren Luleå, Hanna som projektanställd och Sandra som är en engagerad medlem.
Sandra och Hanna Tjejjouren Luleå
Tjejjouren Luleå startade 1998 och firar alltså 10-års jubileum i år. Unga tjejer mådde och mår inte bra och därför ville de skapa en plats där dessa kan hitta någon att prata med och få stöd av.
Både Tjejjouren och Kvinnojouren har samma grund, de arbetar ständigt med utåtriktande arbete och medvetandegöra människor om våld mot kvinnor och att försöka förebygga. En annan viktig funktion är att stötta och hjälpa utsatta kvinnor i de situationer där det behövs, vilket kan handla om stödsamtal, skyddat boende och att följa med till polisen och andra ställen där den utsatta känner att denne behöver stöd.
Tjejjourens största uppgift är att arbeta utåt genom föreläsningar i skolor och att öka medvetenheten hos unga om våld och jämställdhet. Det är en ideell verksamhet så de som är engagerade brinner verkligen för det de gör, vilken kan vara väldigt viktigt då man jobbar med utsatta människor.
Tjejjouren har just nu ca åtta tjejer som är engagerade på olika sätt. De allra flesta sitter på jourens msn och chattar med hjälpsökande tjejer, några håller i feministiskt självförsvar och de har även två olika föreläsningar som de åker runt i skolor med. Den ena handlar om våldtäkt och den andra om våld i nära relationer.
Tjejjouren har ingen åldergräns för att kontakta dem, utan det beror på hur kvinnan själv känner. En ung mamma kanske hellre kontaktar Kvinnojouren och då är det hennes val, oavsett ålder och orsak så är man alltid välkommen att kontakta tjejjouren. Kvinnojouren har även en anställd som har hand om barnen och gör saker för dem vilket gör att det är en flytande gräns mellan Kvinnojouren och Tjejjouren i vissa fall.
Sandra berättar att hon genom sitt arbete sett problemet med tjejers utsatthet och vill göra något åt det, hon vill hjälpa de som behöver det och därför engagerade hon sig i jouren. Hanna har tidigare varit engagerad i Kvinnojouren av samma orsak som Sandra. Hon anser att problemet är så pass utbrett så att det behöver arbetas med utåt betydligt mer. Diskussionen kring våld mot kvinnor måste hållas öppen och lyftas och myterna kring ämnet måste belysas. Hon menar att det är viktigt att hjälpa de utsatta kvinnorna, men att hon även vill förändra.
Det kan handla om att bara ha en person på sin sida genom exempelvis en rättsprocess, någon som följer med och är det där extra stödet. Man kanske vill ha med sig någon när man går till polisen och anmäler, eller att någon följer med när man går till hyresbolaget och berättar att man vill ha en lägenhet. Tjejerna påpekar att anmälan av våld och våldtäkt måste fullt ut få vara ett eget beslut. Ingen kan tvinga någon att anmäla ett brott som denne inte vill anmäla av olika orsaker. Tjejjouren erbjuder även stödsamtal, människa till människa och de har självklart tystnadsplikt inte bara utåt utan även inom gruppen.
Många tjejer mår dåligt idag av flera olika orsaker, det behöver inte alltid handla om något som har hänt. Det kan vara så att de känner sig otillräckliga och inte duger, till vardagliga saker som att man är nervös inför ett prov i skolan. Tjejjouren välkomnar alla frågor och Hanna säger att ingen orsak att må dåligt är fel, man har rätt att må dåligt, alla har rätt att definiera sin egen situation, ingen orsak är fel – men det kan vara bra att söka stöd. En stor del av frågorna som jouren får handlar om ensamhet, mobbing och kärlek, sådant som rör sig i huvudet på de allra flesta unga tjejer.
En stor orsak till att tjejer idag mår så dåligt tror Hanna och Sandra beror på att det finns ett krav idag att man som kvinna ”ska” vara framgångsrik och i detta så sätts även ett likhetstecken där framgång = smal och snygg. Dessutom ska man lyckas i skolan, skaffa sig karriär och vara populär. Kraven i samhället påverkar båda könen, men idealet för kvinnor, främst utseendemässigt är mer osunt. Män ”ska” vara vältränade, kvinnor ska vara modellsmala och synliga muskler ses inte alls som lika attraktivt på en kvinna.
Men bara för att kvinnor är utsatta i samhället så blir det inte bättre av att män också trycks ner. Detta är en missuppfattning som Hanna och Sandra möter ofta, att människor tror att de vill att män skall förtyckas ner till kvinnors rådande nivå. Alla har rätt att vara fria som individer och ingen skall tryckas ner och förtyckas. Tjejerna önskar att samhället kunde se till alla som unika och att det ska vara okej att uttrycka vem man är på det sätt som fungerar bäst för individen.
Men hur kan vi då stärka unga tjejers självkänsla? Hanna anser att det handlar om bekräftelse. Vi måste ge positiv uppmärksamhet till människor omkring oss och uppmuntra egna beslut. Alla måste själva få välja hur de vill definiera sig själva och sin verklighet. Prata om jämställdhet och att det påverkar oss på olika plan. Det går inte bara att fokusera på hur det ser ut i den egna sfären, utan se till en helhet i samhället. Problemen slutar inte existera bara för att just du inte upplever dem.
Våld mot kvinnor är vanligare än många tror och de flesta har erfarenhet av det på något sätt. Det behöver inte handla om att man själv har blivit utsatt, men man kan ha haft det i sin uppväxt, sett någon på skolan som blivit sexuellt trakasserad, en kompis som blivit misshandlad eller kränkt genom att kallas glåpord som t ex hora. Det finns olika slags våld och de flesta tjejer har blivit utsatta i någon grad, det kan handla om ett enda tillfälle, till regelbunden misshandel av den man bor med.
Vad kan man som utomstående och anhörig göra och hur man ser om någon mår dåligt och är utsatt? Hanna menar att det viktigaste är att vara öppen för möjligheten att våld kan förekomma, att det inte bara drabbar en viss typ av kvinnor eller utförs av en särskild typ av män. Sådana här saker sker bakom stängda dörrar och de som drabbas pratar inte om det i de flesta fall.
Man kan inte se utåt vem som utför våld mot sin partner. Men det finns tecken man kan titta efter: drar hon sig undan, undviker hon att umgås med vänner och familj, försök se tecknen i tid. Det vanligaste förloppet är att mannen tar upp mer och mer av kvinnans livsutrymme. Dessa män har ofta bra självförtroende utåt men inte i sig själv, han har ett stort kontrollbehov vilket man inte ser till en början. Men detta behov att kontrollera ökar hela tiden och kommer allt som oftast att innefatta hela kvinnans tillvaro, vem hon umgås med, kläder hon har på sig, vilken frisyr hon har och vart hon får gå. När kvinnan inte längre har kontrollen över sitt liv, då kommer våldet.
Del 2 publiceras direkt efter denna del.

Två intressant artiklar. Tack och lov har jag aldrig varit i sådan situation men det var som sagt intressant att läsa. Hälsningar till Hanna och Sandra i tjejouren att de gör ett bra jobb!
kram
Det var inte en dag för sent..
detta hände (våldtäckten)måste du väl ändå ha kommit över nu!”
Först sker våldtäckten.. och sedan sker den 2.a våldtäckten då man skall undersökas.. sedan skall man förhöras och då sker den 3 -e våldtäckten, sedan skall man ifrågasättas av domstol 4-våldtäckten…sedan blir kanske våldtäcktmannen i många fall( friad om de ens kommer så långt) då sker den 5 våldtäckten.
Sedan ska man ta sig till olika terapeuter tills man hittar rätt…och då blir det en 6 våldtäckt…
Sedan så kanske omgivningen vräker ur sig olika plumpa saker gällande detta 7 våldtäckten.
När man sedan sitter äntligen efter 17 år och först då orkar prata om det ….då säger hon att ”det var inte ditt fel”
Men många vågar inte anmäla vilket jag med hänsyn till ovanstående kan förstå , det blir bara ytterligare ”våldtäckter” för att man gång på gång måste återberätta sin historia…
Detta kan man bara förstå om man själv har råkat ut för detta.
Det finns mycket hemska kommentarer i sin omgivning som man kan råka ut för
tex ” ja men lilla gumman det var ju 5 år sedan
Eller ” som tjejer klär sig nuförtiden så får de väl ändå skylla sig själva om de blir våldtagna”…..
Dessa två utalanden..sades märkligt nog av två olika kvinnor!!!
Nästa sades av en man…- ”men du måste ju ha lockat honom till det (våldtäckt av 16 årig tjej gjord av man 46 år..)
Klädsel jeans och t-shirt..men det är inte relavant tycker jag ändå!
Ja döm själva….men tänk på att vara lite mänskliga mot dem som faktiskt varit utsatt för en våldtäckt, visst kan man gå i terapi men det finns ändå kvar djupt inom en som man måste hantera resten av sitt liv…..och som faktiskt kan göra en mentalt sjuk.
Jag tycker det är märkligt att detta tas så lätt på borde vara lika högt värderat som tex mord.
Vill inte låta hemsk nu men offret ”överlever” ju en våldtäckt dvs man måste fortsätta livet trots detta hänt.
Blir man slagen och mördad då lider man ju inte på ett mentalt plan.
Mord och våldtäckt och pedofili borde tas lika hårt men tyvärr görs det ju inte….för de drabbar ju mest barn och kvinnor och vi ska bara ”TA DETTA ELLER!!
Kram Hanna
Jag prisar på något sätt INTE USA men…på en punkt!
Sexåterfallsförbrytare som ständigt fortsätter och sedan förstör barn och ungdomars liv borde finnas i ett offentligt register där man kan gå in och se vilka de är, namn bild och bostadsort!
Så man åtminstone har valet att kunna skydda sina barn och sig själv mot slöddret.
Visst känner jag empati för människor men inte för sådana slödder och skräp som förstör liv!!!’
Kram Hanna
Hanna: Det är verkligen ett ämne som är viktigt att prata om. Du har absolut rätt i att det är en lång process där man samma frågor dras upp gång på gång och det är inte enkelt. Men man får hoppas att det i slutändan är värt det.
Erfarenheten är ju olika bland alla utsatt, anmälan är verkligen något man måste välja av egen fri vilja. För vissa innebär det en befrielse, för andra kanske det bara river upp sår som man har lyckats läka.
Alla utsatta kvinnor har sin historia och människor och myndigheter måste sluta ta förgivet att alla fungerar på samma sätt.
/Hanna
De såren läker aldrig Hanna och Sarah men…man får lära sig att hantera dem.. från en som vet…
Kram Hanna