Satt och läste tidningarna på nätet i lugn och ro, när jag snubblade över denna artikel. Vad ska man säga? Borde inte kompentens och kunskap vara viktigare än utseende på arbetsmarknaden. Det som jag reagerade mest på var denna del ”Nio av tio arbetsgivare ville ha anställda som såg vältränade ut och sju av tio var skeptiskt inställda till överviktiga personer.” Det här är precis det jag skev om i mitt tidigare inlägg om detta ämne.
Nu rör undersökningen i artikeln privat sektor och arbetsgivare inom inom detaljhandel, turismnäring, banker, försäkringsbolag och advokatkontor. Visst är anställda företagets ansikte utåt, men är man en sämre anställd för att man har fler kilon än normen, eller för att man inte ser vältränad ut? Ger man ett sämre intryck för att man inte är nog ”attraktiv”? Ansikte utåt handlar till största del om service och arbetsglädje enligt min erfarenhet. Vad har min arbetsprestation egentligen med mitt utseende att göra. Ger jag sämre service till mina kunder för att jag har storlek 48 istället för en 38? Självklart så bör man ju vara hel och ren i ett serviceyrke där man träffar kunder, men det har jag aldrig träffat någon som inte är inom sådana yrken.
Vad gör dem då så skeptiska till att anställa någon som väger mer än normen. Kan det möjligen bero på alla fördomar om överviktiga personer? Det är lätt att gruppera ihop människor på grund av en gemensam faktor. I detta fall, en yta som inte tillhör idealet då den är både mjukare och större i omfång. Men är det inte så att vi alla fungerar olika? Istället så räknas vi till en grå massa där ”alla” är lata, orkeslösa, oengagerade, inte bryr sig om våran egen hälsa och så vidare. Det finns en enorm mängd fördomar om hur tjockisar är, men sanningen är att det finns lika många smala med dessa egenskaper som det finns tjocka som har dem. Det handlar ju om vem man är som individ, personligheten sitter inte kroppsvikten vad jag vet.
Nej, när jag går till en butik så vänder jag mig till den som verkar trevligast och kunnigast, för det är vad jag som kund förväntar mig av personalen. Inte att de har ett visst midjemått. Hade jag behövt rättshjälp, då skulle jag vända mig till den advokat som är mest kompetent inom området. Detta gäller alla branscher och i min värld ligger kunnandet och kroppsvikten inte i relation till varandra. Detta verkar däremot inte vara en allmän uppfattning, i alla fall inte bland arbetsgivarna. Jag slutar aldrig att förvånas.
/Hanna
Hej tjejer! Jag måste bara få tipsa om en klänning jag köpt på Lindex idag (med tanke på att ni fotat festkläder inför jul och nyår). Finns att beskåda via den här länken: http://www.lindex.com/se/Products/Product.aspx?ID=7849&subid=9654&prodid=2409226&parentid=0&color=457077&NewView=true
Jag är också en liten tjockis som drar 42/44 i storlek. Till det har jag en rätt stor byst också. Med andra ord inte ALLTID så lätt att hitta snygga festkläder till vettig peng.
Men den här klänningen är verkligen en dröm! Med lite snyggt ”bling-bling” blir den hur snygg som helst på festen.
Jag brukar handla i en, som jag kallar det, tjockisaffär och där känns det bra att personalen inte är Twiggysmal för då förstår de kundernas problem på ett helt annat sätt. Där tycker jag alltså att det är en fördel att inte vara smal men naturligtvis handlar det också om kunnande och trevligt bemötande. Men det är ju lika illa att personer inte får jobb bara för att de närmar sig 50; skulle man betraktas som passé redan då? Vart är vi på väg med sådan människosyn?
Tja det är konstigt hur folk ser på de personer som har ett rundare format. Dock är denna artikel en gamal nyhet då rapporter om detta förekom tidigt i höstas, då jag själv skrev om ämnet. Men det är ju bra att det tas upp så att människor kan läsa om hur snevridet systemet är.
Det finns en helt snevriden människosyn.
Visst vill man ha folk som kan reprensentera sitt företag, men de e ju med kunskap och servic förmåga!!
När jag tar kontakt med någon när jag behöver hjälp så går jag till de som har ett snällt leende och tar ögonkontakt med mig, inte till den som ser ut att vilja döda och äta upp mig! Sen om de e smala som pinnar, ”normala” (vad de nu e?), har kurvur eller e jätte stora de skiter jag i. Bara de ger mig hjälpen på ett trevligt sätt!!
Håller med dig precis i det du skriver. Det jag hängde upp mig speciellt på när jag läste artikeln var ”sju av tio var skeptiskt inställda till överviktiga personer”. Att arbetsgivare vill anställa personal som är attraktiv kan jag väl på ett sätt förstå men jag trodde inte att det var så illa. Trodde verkligen att kunskap, personlighet osv var viktigare än hur man ser ut. Vem säger att man gör ett bättre jobb bara för att man är smal liksom. Och förresten vem säger att en smal människa är attraktiv just bara för att den är smal. Finns tjocka och överviktiga som också är det. Skönheten sitter ju som bekant i betraktarens ögon. Hur som helst så blir jag så arg när jag läser såna artiklar. Verkar som att utsidan bara får mer och mer betydelse. Dock inte för mig, för mig är insidan viktigare. För som sagt ”även ett vackert äpple kan vara ruttet inuti”.
Kom på en sak när efter jag läst och komenterat här sist.
Min svägerska e oxå stor och när hon blev arbetslös för något år sen så fick hon hjälp av Arbetsförmedningen ekonomiskt för att gå ner i vikt…typ de betala Vikt Väktarna…. e inte de lite intressant?!?
Mia2: Det var något av det värsta jag läst. Som sagt, vad har vikten med kompentens att göra?
/Hanna