Just nu är jag så arg så jag både grinar och spottar och fräser samtidigt… Har just haft en väldigt rolig diskussion med en person som tycker att jag lever lyxliv och gliiiider fram på räkmacka!
Den här personens uppfattning av mitt liv är att det är lyxigt att vara arbetslös. Jag kan sova hur länge jag vill, jag kan glo på tv hela dagarna om jag vill, jag behöver inte passa några tider, jag behöver inte ta något ansvar…
Men det lyxigaste av allt är ju att jag kan glida fram på stan, ut och in i butikerna hela dagarna utan att behöva tänka på att jag ska till jobbet eller liknande.
Ja fy satans så bra jag har det alltså, det är ju helt otroligt! Fan mitt mål i livet har ju alltid varit att vara arbetslös och leva på andras pengar, snacka om att jag lever drömlivet just nu alltså… Nog vet jag att alla människor i min närhet egentligen avundas min underbara ”lyxledighet”.
Eller kanske inte! Visst jag kan sova hur länge jag vill och glo på tv hela dagarna om jag skulle vilja det, bortsett då från att jag har Igor att ta hand om (hmm sa du inte att jag behöver inte ta något ansvar nyss? Igor sköter inte sig själv) så skulle jag snart bli ett dreglande kolli om jag gjorde på det viset.
Om inte jag tar mig ut nån timme per dag, antingen går på stan och strosar runt eller tar en sväng på gymmet så klättrar jag på väggarna! Jag blir så sjukt rastlös och frustrerad att det går inte vara i närheten av mig för jag är inte rolig…
Att inte ha ett jobb, att inte få känna att man bidrar och är behövd, att inte känna att man är värd lika mycket som de med arbeten, att inte få känna att man tjänar sina egna pengar som man verkligen förtjänar och gör något för – ja fy fan vilken lyx det är alltså *ironisk*.
/ Sarah
Ja oj vad lyxigt det är att vara arbetslös. Inte. Visst man kan sova hur länge man vill, titta på tv hela dagarna, sitta vid datorn hela dagarna, springa i affärer hela dagarna osv. Teoretiskt sett i alla fall. För det tar ju inte lång tid innan man tröttnar på att ha det så och man bara önskar att man hade nåt vettigt att göra på dagarna. Jag vet för jag är själv arbetslös och har varit ett bra tag nu. Det som känns allra jobbigast för mig förutom just det där att inte ha nåt vettigt att göra på dagarna är att aldrig ha några pengar. Att aldrig kunna unna sig nåt direkt, att jag till stor del lever på min sambo och är orolig för hur länge det kommer att funka. Nu är pengar inget som är viktigt för honom. Men för mig känns det eländigt att inte kunna hjälpa till att betala de räkningar som är på huset som vi bor i tex. Visst jag betalar det jag kan men skulle vilja bidra mer än vad jag gör. Men mina stackars små slantar räcker inte så långt. Så visst är det lyxigt att vara arbetslös. Ironisk jag med.
Jag kan ju förstå att folk tycker att du har en lyxig tillvaro, när du lägger ut bilder titt som tätt på alla fynd som du gjort. Jag är också arbetslös men inte får jag gå hemma och dra fötterna efter mig för det, jag får minsann slita för mina små slantar genom att delta i en aktivitet som är på 40 timmar i veckan och inte har jag råd att handla kläder o div prylar flera ggr/ månad om än det skulle vara billigt. Har du några knep på hur du bär dig åt för att ha råd att handla så mycket så vill jag gärna att du delar med dig av hemligheten för jag vill också handla och ha snygga kläder på mig jämt.
Alexandra – Det är tur att det finns fler som vet hur det är att vara i den här sitsen… Visst är det underbart kul att kunna gliiida omkring och göra nada på dagarna, bara svälla och må fint? *inte ett dugg ironisk, näää*.
Minna – Men vad kul att du tycker jag verkar ha det så otroligt bra och lever lyxliv, vi kan ju byta liv en vecka så får du se hur det är att känna sig totalt överflödig, icke önskvärd, som en parasit som lever på andras pengar…
Visst jag shoppar kläder och andra saker, men hur ofta går jag till frissan? Hur ofta går jag på krogen? Frissan har jag inte varit till de senaste 10-15 åren utan antingen får min mamma klippa mig eller så går jag på frisörskolan där en klippning kostar 100 kr (och det är kanske en gång vartannat år). Krogen? Ja det är väl ganska precis ett år sen sist nu…
Dessutom finner jag det väldigt fascinerande att folk som påpekar att jag shoppar a l l t i d undgår det faktum att lika mycket kläder, om inte mer, som flyttar in i min garderob också flyttar ut. Med andra ord så säljer jag kläder för minst lika mycket som jag shoppar, men se det är det ju aldrig någon som märker (sett bloppisen vi har, någon?).
Och vad gäller att ha aktivitet 40 timmar i veckan så har jag väntat nu i ganska precis 11 månader och 2 veckor på att få just praktik eller annan sysselsättning men ingenting händer från AFs sida. För min del kommer det aldrig bli tal om heltid av olika anledningar men det är en annan sak, jag har inte valt att gå hemma och om du hade läst alla inlägg jag har skrivit om min kamp mot AF för att få en sysselsättning så hade du förstått det.
/ Sarah
Nu har jag inte skrivit att jag tycker att du lever lyxliv utan bara att jag kan förstå att folk uppfattar det på det viset, det är en stor skillnad! Jag går inte heller till frissan eller springer på krogen så där kan jag inte spara in på något.
Vad det gäller praktik osv så kan man inte sitta och vänta på att AF ska sköta allt åt en för det gör dom inte, så sånt får man se till att fixa själv. Sedan tycker jag inte att du behöver använda en sån otrevlig ton och antyda att jag inte förstår saker för jag förstår mer än du tror.
Minna – Orkar egentligen inte ens bemöta ytterligare kritik från dig för det går ändå inte fram. Men jag sitter då verkligen inte och väntar på att få allt serverat från AF; något du också hade vetat om du faktiskt läste andra inlägg här på bloggen och inte var så snar att döma *suck*.
/ Sarah