Händelselös helg och ett spökande förflutet – Tjockisbloggen.se

Kan lugnt säga att jag inte gjort många knop i helgen. Vädret har varit uselt, och jag har varit så trött. Största delen av tiden har jag legat i sängen och kört maraton av gamla avsnitt Top Model. Ibland behöver man faktiskt inte anstränga sig mer än så. Det enda av substans jag gjort har varit att svänga förbi jobbet en stund igår och kolla läget efter två sjukdagar. Passade på att dra förbi Lindex också och göra sån där nödvändig inhandling, trosor och strumpor. Vädret blir kallare men jag förlänger inte mina kjolar för det, alltså behövs overknee-strumpor till mina dubbla lager leggings. Genast så slipper man frysa.

Tog en långpromenad i regnet i eftermiddag, var genomblöt när jag kom hem men jag behövde de där två timmarna med bara mig, musik på mp3-spelaren och höstfärgerna. Mobilen fick ligga kvar hemma på sängen. Kvällen har varit mindre bra, slumrade till och mina mardrömmar från mitt förflutna kom och spökade. Låg och grät en lång stund, men världens bästa pojkvän fick mig att gapskratta bort tårarna. Jag vet att den personen aldrig kan göra mig illa igen, ibland bara kommer allt tillbaks. Men jag vet att boyfriend aldrig skulle låta någon eller något göra mig illa, han finns där när jag gråter och det är jag så glad för.

Ska så kort det går berätta vad det handlar om (då jag även tidigare nämnt detta med mardrömmar och det förflutna): När jag var 18 år träffade jag en kille (jag vägrar att kalla människor som gör sådana saker för män, för riktiga män skulle aldrig skada en kvinna) som jag föll handlöst för. Tog hans svartsjuka och ägandebehov som att han ju bara brydde sig om mig. Vi flyttade ihop snabbt, vilket såklart var en del i hans plan att ha mer kontroll över mig. Snart hade jag tappat greppet om mitt eget liv och min självkänsla var i botten. Trodde inte jag var värd bättre än någon som dikterade när jag skulle komma hem (direkt efter jobbet), vilka kläder och t.o.m underkläder jag fick ha utanför lägenheten, som jag fick försörja för han inte brydde sig om att söka jobb och som ständigt anklagade mig för otrohet så fort jag inte följde det han ville.

Han var alkoholist, det insåg jag inte förens efteråt. Även om han aldrig skadade mig allvarligt fysiskt mer än knuffar, hot och ibland örfilar, så gjorde han saker mot mig som ingen borde behöva gå igenom, någonsin. Önskar inte ens min värsta fiende det han utsatte mig för under 3 års tid. Jag blev fri när vi flyttade närmare min familj, när han insåg att jag helt plötsligt hade ett stöd därifrån och att han inte kunde behandla mig som en trasdocka längre. Det innebär inte att jag kunde gå vidare helt, det tog flera år. U,nder våren 2007 så fick jag samtal från en annan tjej, som varit med om samma sak som mig med samma person. Hon berättade att hon och en till tjej anmält honom för det han gjort. De visste om att jag fanns, då jag varnat henne för honom när jag insåg att de dejtade.

Det var mitt val om jag också ville anmäla, och jag kände att jag behövde det, för min skull. Det blev rättegång, både i tingsrätt och i hovrätt då domen överklagades. Det var en enormt jobbig period och jag hade aldrig klarat mig utan stöd från vänner och familj (det var för övrigt först när jag anmälde som jag berättade för min familj vad jag hade varit med om, de visste inget innan). Denna person påstog att vi ljög och att det hela var en konspiration för att sätta dit honom. Jag begärde aldrig skadestånd, skulle aldrig kunna använda de pengarna till något utan att veta var de kom ifrån. Det enda jag ville, var att veta att jag gjort precis allt jag kunnat, för att kunna gå vidare helt och fullt. När domen föll från hovrätten var det exakt samma utslag som från tingsrätten, 6,5 år för grov våldtäkt, våldtäkt, och misshandel. Det är nu strax över 2 år sen domen föll, jag är på den bästa plats jag kan vara just nu och jag mår bättre än jag någonsin gjort.

Jag vet att det jag gått igenom inte är det lättaste att greppa om man inte varit med i hela processen, men han gör det bra.Om det är något som det förflutna har gjort, så är det att göra mig starkare. Ingen kommer någonsin få sätta sig på mig igen eller diktera hur jag ska leva, det lovade jag mig själv den dagen jag blev fri. Självklart kommer en sådan här sak alltid spöka på olika sätt, helt fri från det blir man aldrig. Men kalla mig aldrig någonsin för ett offer, eller tyck synd om mig, för det tål jag inte. Jag hamnade i en situation som vem som helst kan hamna i, hur gärna man än tror att man aldrig skulle kunna det. Det trodde jag också, innan jag själv var där. Det gör en inte till en svag person, eller till någon att tycka synd om. Jag ser det som att det gör mig stark, för jag tog mig igenom det och växte av det. Utan det, skulle jag inte vara den jag är idag, jag skulle inte gå med huvudet högt och vara stolt för att jag vet att vad som än händer mig så klarar jag det. Jag har varit igenom helvetet och tillbaks, inget är för svårt att hantera. Har min tatuering på ryggen som bevis för mig själv: ”Per aspera ad astra” – Genom svårigheter till stjärnorna.

När den var nygjord

När den var nygjord

Det här blev längre och öppnare än jag tänkt från början men det är mitt förflutna och jag kommer aldrig att skämmas för det!

/Hanna

Annonser

7 thoughts on “Händelselös helg och ett spökande förflutet – Tjockisbloggen.se

  1. Du har ABSOLUT INGET att skämmas över. Jag tycker det är starkt gjort av dig att berätta. Kanske når det fram till någon som är i samma situation just nu och som ser att det till slut finns en väg ut.

    Jag önskar verkligen dig all lycka i framtiden.
    Kram från Nickan

  2. Håller verkligen med föregående talare, eller skrivare. Och du ska verkligen gå med huvudet högt och även vara väldigt stolt över dig själv. Du tog dig ur en väldigt svår situation och kom säkert ut på andra sidan som en starkare person. Och precis som du skriver så kan vem som helst hamna i en sån där situation. Och det gör en definitivt inte till nån svagare person för att man gör det. Men det är ju så lätt att sitta och säga ”En sån situation skulle jag aldrig hamna i”. Men det kan man aldrig veta. Precis vem som helst kan hamna i en situation som är jobbig eller svår på ett eller annat sätt.

    Precis som de andra här så vill jag verkligen önska dig all lycka i framtiden.

  3. Tack tjejer, nu vet jag att jag gjorde rätt som skrev det där inlägget 🙂

    /Hanna

  4. det är inga män som slår kvinnor har aldrig förstått hur man kan göra någonting sådant mot en annan människa. Jag önskar att du kommer att få en underbar framtid så du kan släppa det där du har varit med om och en jätte bra MAN som behandlar dig som en underbar människa du verkar vara

  5. Daniel. Tack så mycket. Jag måste få säga att mitt intryck av dig, genom de kommentarer du lämnar hos oss är att du verkar vara en varm människa med stort hjärta. Tyckte att du borde få veta det :-).

    /Hanna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s