Vad ska man göra? – Tjockisbloggen.se

Har ni varit med om någon gång att insidan vill en sak men utsidan agerar på ett helt annat sätt? Har ni nånsin varit så trötta, uppgivna och frustrerade att ni bara vill lägga er och sova i tio år och skippa allt?

För just exakt så känner jag det just nu. Idag ville jag bara skrika och kämpa för hur jag mår och vad jag vill och orkar, men istället fann jag mig själv sitta och nicka och humma och hålla med om saker jag egentligen inte vill och orkar…

Jag vill bara ställa mig upp och skrika dra åt h-vete, eller lyssna åtminstone på mig! Den som känner mig bäst, den som vet hur jag fungerar och vad jag orkar… Det är jag, så varför inte förstå det jag säger.

Har kämpat så j*vla länge nu men nu orkar jag inte mer, jag ställer inte upp på fler krav och mer press… Nu får det vara nog. Det är inte normalt att må som jag gör när jag kommer hem på dagarna, att vara så trött och slut att man inte kan tänka, grinar för minsta lilla och är sur och grinig för ingenting.

Ska jag lyssna till min kropp och sätta mig själv först, prioritera hur jag mår och vad jag orkar? Eller ska jag göra andra till lags, kämpa för att nå upp till deras krav (”mål”) och hoppas att jag inte bryter ihop?

Min förbannelse är dels att mina funktionshinder syns inte, jag har inget plåster, ingen rullstol, inga kryckor… Det syns inte på mig att jag mår dåligt och har vissa specifika svårigheter.

Att jag sedan har så svårt att stå upp för mig själv och prata för mig är ännu en förbannad nackdel i min situation! Jag har alltid kunnat uttrycka mig så mycket bättre i skrift än genom tal och det gör att när jag sitter på möten och liknande så får jag den där känslan jag beskrev tidigare… Jag skriker på insidan men utåt sitter jag och går med på saker jag inte vill och orkar.

Vad ska jag göra? För det här funkar inte längre.

/ Sarah – arg ledsen frustrerad trött uppgiven

Annonser

7 thoughts on “Vad ska man göra? – Tjockisbloggen.se

  1. känner absolut igen det där. ibland önskar jag nästan att jag hade ett ben för lite istället förmin aspberger… för ett ben som saknas syns! men hur min hjärna mår och känner är det ingen som ser…

  2. Du ska lyssna till din kropp och ditt inre! Jag hade en stroke för snart 7 år sen , och har sen dess försökt komma tillbkas till mitt heltidsjobb,fast det inte gått. Jag har tappat sömnen o mått så dåligt varje gång jag försökt,men tror du jag lyssnat till mig själv -nädå.. NU ,efter 7 år och en höftoperation, NU har jag lyssnat inåt och känt efter ,och tagit konsekvenserna. Tänkt genom beslutet,känt in hur det känns, och sa åt chefen att jag går ner på 50% , orkar inte mer. Vet fortfarande inte om hon lyckas lösa det så jag kan vara kvar på min tjänst ,lr om jag förflyttas lr sägs upp – men vet du vad jag kände efter jag gjort det? FRIHET ,äntligen satte JAG gränserna för vad jag själv klarade , hummade inte med längre och försökte vara andra till lags när jag ju visste att det ändå inte skulle fungera! Jag hoppas du hittar styrkan att lyssna och stå på dej , bara du vet vad som är bra för dig , och vad du klara av.
    Och det är INTE duktigehten som gör en till den man är , utan man är bra som man är!
    /Carina

  3. Skriv ner hur du känner det,och lämna det till din kontaktperson. Skriv att du har svårt för att säga hur du vill ha det. Det är ju ett handikapp i sig. Skriv också att du vill göra något meningsfullt,inte sådant som du redan kan.Hoppas det löser sig. Kram Soffi!

  4. Jag skickade ett mail till handledaren för ”praktiken” igår och skrev att jag mår inte bra och ska ta helgen på mig att fundera på om jag orkar komma tillbaks. Så vi får väl se hur det känns nästa vecka… / Sarah

  5. anonym – Ja exakt så känner jag det också! Ge mig ett funktionshinder som syns istället för ADHD, Aspb, perceptionsstörning, minnesproblematik osv. Då kanske folk iaf skulle ha mer förståelse och tro på det man säger om hur man mår och fungerar…
    / Sarah

  6. Ping: Foton från helgen som gick – Tjockisbloggen.se «

  7. ska jag vara ärlig tycker jag det är konstigt att dom kan (eller ja, att dom KAN är ju inte kostigt, men att dom GÖR) sitta och bestämma över ditt huvud.. om dom har den minsta lilla kunskap om ditt funktionshinder så borde dom veta att du har svårt att få sagt det du vill…
    och fattar jag rätt, så är det din kotaktperson på utredningen som bestämmer? en sån person borde väl ha rätt bra, eller iaf hyfsad kunskap ändå….

    hoppas verkligen det löser sej för dej, snart är nog jag också i den där cirkusen….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s