Ett år av sorg och saknad – Tjockisbloggen.se

Idag så är det ett år sedan min älskade fina farfar somnade in. Känslorna är många och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med alla tankar och känslor som snurrar inombords…

Jag minns när telefonen ringde och min mamma sa att farfar somnat in, jag minns känslan av tomhet och hur ont det gjorde inom mig. Det går inte att beskriva den saknad som jag kände och fortfarande känner inom mig…

Min älskade farfar har funnits där under hela min uppväxt, han har alltid varit en stor del av mitt liv och han ställde alltid upp oavsett vad det gällde. Jag har så otroligt många fina minnen av farfar och det är jag väldigt glad för, men saknaden gnager ändå inom mig och det gör ont.

På sätt och vis har jag nog inte accepterat och insett att han verkligen är borta för alltid, han kommer inte att komma tillbaks och jag kommer aldrig mer att få krama honom. En del av mig väntar bara att han ska finnas där en dag igen, som att han aldrig var borta på riktigt.

Så mycket har hänt under det år som gått, så mycket sorg men också mycket glädje, många tårar men även skratt… Det har hänt så mycket bara det senaste året att jag har inte orkat bearbeta allt som varit utan jag lägger undan det i en vrå inom mig och låser dörren.

Hur ska man göra när man inte orkar ta itu med allt som hänt? När man inte orkar gå vidare utan stänger in känslorna inom sig och envist blundar för att de finns där? När det gör så ont att man tror att man ska gå sönder om man råkar glänta på den dörr som håller alla tunga känslor fångna.

Jag är så rädd att människor ska tycka att jag är löjlig som sörjer min älskade farfar så fruktansvärt mycket att jag skulle göra vad som helst för att få honom tillbaks, även ett år efter hans bortgång.

När min farfar blev sjuk och vi visste att han kommer inte att bli frisk igen så skrev jag ett långt brev till honom och farmor som jag lämnade till dem, ett brev där jag skrev allt om vad jag känner för dem och hur mycket jag älskar dem. Men jag känner sån ånger, för jag sa aldrig orden Jag älskar dig till min farfar. Men jag hoppas och tror att han visste det ändå.

Trots att ett år har gått så är saknaden lika stor, jag saknar dig älskade farfar!

/ Sarah

Annonser

4 thoughts on “Ett år av sorg och saknad – Tjockisbloggen.se

  1. Sarah!

    Det tar tid. Lång tid. Min mamma dog den 8 maj 1987. Sedan dess har den dagen varit jobbig för mig. Smärtan avtar med åren men saknaden finns där hela tiden. I år 22 år efter mammas dödsdag var FÖRTSA gången som jag faktiskt inte reflekterade över dagen förrän dagen efter. Skämdes att jag ”glömt” samtidgt som saknaden istället övergått till en oändlig tacksamhet så länge hon fanns där för mig. Tror inte att detta ger dig någon tröst för du har all rätt att ha de känslor du har denna dag. Det är naturligt. Jag tänker på dig.

    Kram från Ruskmamma.

  2. Så fint du skrivit om din farfar.

    Har svårt att tro att någon tycker du är löjlig som fortfarande sörjer. Vi sörjer alla på olika sätt och det finns inget rätt eller fel.

    Min bror gick hastigt bort för fyra år sedan, men sorgen och saknaden är lika stor nu som då. Skillnaden är att det med tiden blir lättare att leva med den. Men den kommer nog alltid att finnas där.

    Vet inte om du kommer ihåg mig. Jag hade en dobermann vid namn Sydney och vi träffades en gång för många år sedan på en utställning i Sjulnäs.

    Sydney är borta nu. Det är drygt två år sedan hon försvann. Jag har saknat och sörjt henne varje dag sedan dess…Många kanske tycker det är löjligt eftersom hon, enligt en del, ”bara” var en hund.

    Ha det så bra Sarah och pussa på Igor från oss.

    //Ingalill

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s