Tågreflektioner kring ideal – Tjockisbloggen.se

Just nu sitter jag på tåget på väg mot Gällivare (inlägget skrevs 26/5 men publiceras idag), hade tänkt fördriva tiden med att kika på en film och läsa boken som jag har tagit med mig. Men jag blev så inspirerad att skriva efter att ha råkat höra några olika samtal runt om mig här på tåget…

Dels så har vi ett par kvinnor, i åldrarna 40-60 år om jag ska våga mig på en gissning, som sitter och pratar om mode och shopping. Det som fick mig att reagera på deras samtal är att alla dessa kvinnor med längtan i rösten sitter och pratar om mode och hur snyggt de tycker att det är med viss stil och form på kläder…

De uttrycker önskan om att kunna ha till exempel lite längre A-linjeformade tunikor i fräscha somriga färger och bredrandigt som är så snyggt, men de kan ju själva inte ha de för att de är för ”breda över baken” och som en annan kvinna uttrycker det ”för väl tilltagen över bysten”.

En annan pratar om ett par ljust duvblå trekvartsbyxor i linne som hon sett på en butik i Luleå och var så hemskt sugen på att inhandla och ha i sommar. Anledningen till att hon inte köpte dessa byxor är för att biträdet i butiken har sagt åt henne att hon är ”för kraftig byggd” för att bära färg och bör satsa på grått och svart i klädesväg.

I samma vagn sitter ett par yngre killar och pratar om tjejer som de gillar… De sätter betyg på de olika tjejerna baserat på bland annat hur stora bröst de har, hur snygga rumpor de har, hur smala de är och hur de klär sig. Detta är nog ganska vanligt att killar i tonåren gör och så länge de håller sina åsikter för sig själva så skadar det väl ingen även om jag inte tycker att det är ett bra fenomen.

Men det som gör mig förbannad är när samma killar sätter betyg på andra tjejer efter en minus-skala med kommentarer som ”öh hon är ju så fet att hon får åka lastbilssläp till skolan för hon kommer inte in på bussen”.

Och hur de sitter och hånskrattar åt en tjej som jag förstår på dem är ganska kraftig och går i deras skola, höra dem prata om hur de brukar reta tjejen i matsalen för att hon äter som ”en hel elefantjord”, kallar henne grisen nöff-nöff och liknande tillmälen.

Jag önskar att jag vågade ställa mig upp och förklara för dessa killar att de är otroligt idiotiska och trångsynta och att jag hoppas att de en dag råkar ut för samma förnedring som de utsätter andra för, men som det mobbingoffer jag själv en gång var så sitter jag tyst och tiger medans jag kokar av ilska inombords.

Det gör mig så arg och bestört att människor oavsett form och storlek ska känna sig begränsade och inte kunna bära de plagg, färger och mönster de önskar bara för att man råkar ha en viss kroppsform eller överstiga en viss storlek. Det gör mig förbannad och gråtfärdig att veta att det som pågick i skolan när jag var yngre är precis lika vanligt förekommande nu och att ingen kan göra något för att stoppa det!

Vem har rätt att sätta begränsningar för hur andra ska och bör klä sig? Året är 2010 och jag tycker att vi borde vara så mycket mer fritänkande, modiga och öppna för att förändra förlegade fördomar och synsätt när det gäller allt, inte bara mode!

Plussizekvinnor i bredrandigt och klatschiga färger, killar som använder make-up, män som bär högklackat och kjol – vem har rätt att döma ut det som fel? Har vi inte alla, var och en, en egen fri vilja att uttrycka oss och visa oss som vi vill?

Det talas ofta om diskriminering på grund av sexuell läggning, hudfärg och religion och oavsett anledningen till att människor diskrimineras så är det fel och avskyvärt! Men hur ofta talas det om diskriminering av människor på grund av storlek?

Nu menar jag inte bara att överviktiga begränsas vad gäller mode, att man talar om att införa extra skatt för personer med extrem fetma, att många människor ser det som fritt fram att håna och förnedra de som har större storlekar, att plussizetjejer och killar mobbas i skolor och även som vuxna i arbetsliv och privat.

Nej jag syftar precis lika mycket på den attityd som väldigt smala människor kan råka ut för. Jag har en väldigt nära vän som lider av en hemsk sjukdom kallad anorexia och jag vet hur hon blir bemött av många människor och jag ser hur illa det gör henne.

Det är inte bara vi plussizekvinnor som får kommentarer om hur vi bör och inte bör klä oss, det händer min vän lika ofta att hon får höra att hon som är så smal kan till exempel inte ha tighta kläder för då kommer hennes höftben att sticka hål på plaggen.

Av människor som förespråkar det sjukligt smala idealet kan hon få höra att om hon fortsätter att inte äta så kan hon behålla sin smala kropp och därmed vara ett ideal i dagens samhälle.

Likväl som vissa tycker sig ha rätt att påtala för mig att jag borde banta, anser sig en del fria att påpeka för henne att hon borde verkligen ta och äta upp sig för hon ser ut som en fågelskrämma…

Nu är jag en person som för det mesta har skinn på näsan och vågar ifrågasätta varför dessa människor som inte känner mig anser att de ska påpeka min kroppsbyggnad, mitt leverne och sätt att klä mig – Men för en person som är osäker och inte har kraften att svara emot kan dessa människor ställa till med enorm förödelse!

Många kanske tror att de säger sådana saker som exemplen ovan i all välmening, men faktum är att man kan såra en människa så enormt mycket och göra väldigt stor skada på en person som kanske redan mår väldigt dåligt. Är det värt att få uttrycka sin åsikt om saker som egentligen inte borde betyda något? Är det värt att få en människa att må dåligt bara för att man anser att denne inte borde klä sig på ett visst sätt?

Mår vi människor bättre av att lägga oss i andras liv och varför är det så i så fall? Om jag väger 90 kg och mår bra av det, tycker om min kropp och tar hand om den på ett sunt hälsosamt sätt, klär mig efter eget tycke och smak – Varför ska någon annan ha rätt att döma ut det som felaktigt?

Naturligtvis ska man kunna framföra sina åsikter och uttrycka om man är bekymrad över hur någon egentligen mår, men då ska det handla om människor som man har en relation till och som man verkligen menar väl för, inte någon man möter på stan eller på restaurang.

Jag är öppen för att prata med människor som kommer fram till mig, men det är ett aktivt val jag har gjort i och med denna blogg. Men ingen människa vill få det kastat i ansiktet hur fula, feta, magra, fel klädda de är, att de är onaturliga för att de förälskar sig i någon av samma kön… Oavsett varför man av andra avses avvikande så är det en form av diskriminering och min förhoppning är att människor kan bli mer öppna och förstående för oliktänkande och att alla människor lever inte efter samma ideologi.

/ Sarah

Annonser

One thought on “Tågreflektioner kring ideal – Tjockisbloggen.se

  1. Bra skrivet! Jag blir så upprörd när jag läser om samtalen du hörde på tåget! Speciellt de unga killarna, de är människor som de som har gjort att damerna inte vågar ha på sig vad de vill.

    Man försöker ofta hålla kvinnor på plats genom att påpeka ”brister” i deras utseende. Jag har själv råkat ut för det många gånger. Jag är smal men har ändå fått höra av en läkare att jag borde gå ner i vikt (eftersom jag har dålig rygg). Vad ger det för konstiga signaler? Eftersom han inte kan hjälpa mig på något sätt så ska jag bli underviktig… Jag har som tur är också ordentligt med skinn på näsan så det blev ingen viktnedgång där inte. 🙂

    Jag måste passa på att säga att ni gör ett jättebra jobb med den här bloggen! Fortsätt med det! Jag är övertygad om att det gör skillnad!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s