Oinspirerad att skriva, för jag är lycklig? – Tjockisbloggen.se

Det har varit väldigt tyst från mig, men det är som att all min lust att skriva och all min inspiration är som bortblåst. Jag får inte ner några ord, allt låter bara konstigt i mitt huvud. Så istället för att skriva något, får jag blackout och skriver inget när jag är i det läget. Det är inte som att det inte går bra nu, eller att mitt sociala liv är dött. Snarare tvärt om. Jag har fullt upp hela tiden och numera UPPSKATTAR jag mina lugna hemmakvällar.

Men det har som sagt en intressant effekt, jag tappar all inspiration. Inte till annat, jag har mängder av bubblande idéer som jag planerar med mina polare: Våra middagar varje vecka, paintball, lasertag, sommarweekend i Pärnu, treasure hunt i gamla stan, picknicks, fester och en massa annat. Men lusten att skriva har bara flytt sin kos. Det är som att jag skriver bättre när livet är på nedgång än på uppgång av någon orsak.

Men jag lever, och mår bra, så oroa er inte. Har själv svårt att få grepp om hur annorlunda mitt liv blivit på bara några veckor. Jag mådde bra innan, men nu är jag genuin lycklig! Jag hade en liten skara vänner innan här, men kände mig ärligt talat väldigt ensam. En liten idé senare efter ett tips om ett forum för andra från utlandet här i Tallinn, en plan att ta en fika, har växt så enormt. Jag planerar, fixar, har vänner som frågar om man vill ut på en drink efter jobbet, vänner som planerar fester ihop, idémaskiner, högljudda excentriska galningar och en fantastisk sammanhållning som jag aldrig varit med om förut.

Hur tog det mig 28 år att äntligen hamna här? När de som mobbade mig genom hela skolan sa att jag inte skulle bli något, att jag var för ful, för dum, för tjock för att klara av något. Jag trodde på dem! Men se vad som hände. Vart är jag nu?  Fri som en fågel, flyttat från Sverige som jag ärligt talat inte saknar det minsta, flyttat från tristess, tvång och allt som jag ville bli av med. Det jag har kvar i Sverige är min familj och några få guld värda vänner. Ärligt talat är det enda orsaken jag åker hem under året, hade jag inte haft dem hade jag nog aldrig satt min fot i Sverige på bra många år till, om ens någonsin mer.

Jag kanske inte har världens mest välbetalda eller bästa jobb, men jag älskar det för jag är bra på det och det ger mig en lön jag lever helt ok på. Jag har inte världens mest tjusiga och fina livsstil, men jag har vänner, glädje och en jävligt ljus framtid. Visst, jag tog aldrig min examen från universitetet, men jag kan heller inte längre se mig själv sitta på ett kontor som chef. Jag trivs bäst fri, jobb som ger mig lön så jag kan leva. Den dag jag lever för att jobba, då är det dags att gå vidare. Orsaken för mig att jobba, är för att få friheten att kunna leva som jag vill. Jag vet inte vart jag är om 6 månader, om 1 år, om 10 år, men jag vet att jag har drömmar och att jag kommer vara lycklig. Äntligen inser jag att jag faktiskt förtjänar det här, och att må så bra som jag gör nu.

/Hanna

Annonser

2 thoughts on “Oinspirerad att skriva, för jag är lycklig? – Tjockisbloggen.se

  1. Vi är så glada för DIN skull. Visst saknar Dig massor här hemma och tycker det är lite trist att du kommer hem bara 2 gånger/år, men vad betyder det när Du äntligen har hittat rätt och är LYCKLIG. VI ÄLSKAR DIG. Vi är ju för övrigt också mobila så vi kommer till Tallinn istället. Blir nog en sväng i sommar.

    Mamma, Pappa och Lillasyster

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s