30 dagar till rutin i skrivande – Tjockisbloggen.se

Behövde hitta ett sätt att få rutin i mitt skrivande igen, så för att peppa på mig tänkte jag köra en 30-dagars lista. Då har jag minst en sak jag SKA skriva varje dag, och övriga inspirationen till att skriva kommer att komma tillbaka är jag övertygad om. Ju mer jag skriver, desto mer vill jag skriva. Detta är listan jag ska följa, dagens kommer nedanför den:

Dag 1 – Presentera mig själv.

Dag 2 – Min första kärlek.

Dag 3 – Mina föräldrar.

Dag 4 – Det här åt jag idag.

Dag 5 – Vad är kärlek.

Dag 6 – Min dag.

Dag 7 – Min bästa vän.

Dag 8 – Ett ögonblick.

Dag 9 – Min tro.

Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.

Dag 11 – Mina syskon.

Dag 12 – I min handväska.

Dag 13 – Den här veckan.

Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.

Dag 15 – Mina drömmar.

Dag 16 – Min första kyss.

Dag 17 – Mitt favoritminne.

Dag 18 – Min favoritfödelsedag.

Dag 19 – Detta ångrar jag.

Dag 20 – Den här månaden.

Dag 21 – Ett annat ögonblick.

Dag 22 – Det här upprör mig.

Dag 23 – Det här får mig att må bättre.

Dag 24 – Det här får mig att gråta.

Dag 25 – En första.

Dag 26 – Mina rädslor.

Dag 27 – Min favoritplats.

Dag 28 – Det här saknar jag.

Dag 29 – Mina ambitioner.

Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Det här är då jag, och jag ska klara denna skrivutmaning.

Dag 1 – Presentera mig själv.

Som ni vet vid det här laget så heter jag Hanna, men jag har även två mellannamn, Märta Kristina. Jag är 28 år, och född 31 dec 1982, väldigt sent på kvällen. Är en av de där jobbiga människorna som alltid går runt och nynnar och sjunger. Körsång har varit i mitt liv sen jag var 7 år, och jag saknar det enormt mycket är i Estland. Annars är nog de främsta intressena matlagning, datorer, träning, smink och allmän galenskap. Har alltid hundra järn i elden, lugna stunder är ovanliga och jag hatar att sitta still och inte ha nåt att göra. Älskar att planera och organisera saker, alltid ha något på gång. Folk brukar antingen hata eller älska mig, för jag har en rätt så intensiv personlighet som är väldigt högljudd och märks.

Ni kanske tror att jag alltid har bott uppe i Norrland innan min utlandsflytt, men så är inte fallet. Mina första år spenderades i det lilla samhället Ödsmål utanför Stenungsund, med nära till släkten, Farmor och farfar bodde bara något kvarter bort. När jag var 5 år så flyttade vi upp till Malmberget då min pappa fick jobb där, så vi lämnade södern.

Min familj består av en mamma, pappa och lillasyster på 23 år (väldigt snart 24), som alla bor kvar där uppe. Hade en bra uppväxt, men var rätt så ensam under skolåren pga mobbing bland annat. Men jag hade det bra ändå, och hade ju en del kompisar, så jag mådde fint. På gymnasiet var jag extremt skoltrött, så valde en mer praktisk linje. Det blev industri för min del så jag spenderade mina tre år på gymnasiet skitig i blåställ, som enda tjej i klassen. Kände dock att det inte var min väg att gå, så flyttade direkt efter gymnasiet ner till den väldigt lilla hålan Älvsbyn (frivilligt av någon orsak), för att läsa kyrkans grundkurs.

På den tiden (2001) så kände jag att jag skulle jobba i kyrkan, som diakon, men har fallit bort från den banan nu och insett att jag hör hemma inom IT. När jag var i Älvsbyn så blev jag kär, blev sambo med killen, något som resulterade i de tre värsta åren i mitt liv (ni som följt bloggen länge vet vad det handlar om, finns inlägg långt bak om det). Under de åren hann jag byta bana och läsa en kunskapslyfts utbildning till personlig assistent. Jobbade som det fram tills jag lämnade Älvsbyn med min sambo 2004, för att flytta hem till Malmberget, och plugga Social Omsorg på distans på Luleå tekniska. Strax efter flytten så tog äntligen den relationen slut, och jag vill inte veta vad som hänt om jag hade stannat.

Pluggade mina år, även om jag inte tog ut min examen av olika skäl (som även om de var år senare, hade att göra med samma hemska relation som ovan), och nu är utbildningen nedlagd, så kommer heller aldrig få min examen. När jag pluggade så hade jag andra intressen där jag genom händelser där träffade på F. Vi hade distans ett år ungefär, innan jag tog mitt pick och pack för att flytta in med honom i Luleå sommaren 2007. Vi hade det inte direkt dåligt men omständigheter gjorde att vi separerade julen 20o8. Då hade jag varit arbetslös några månader efter mitt försäkringssäljarjobb, så min enda räddning var att flytta hem till familjen.

Det kan man säga är orsaken att jag hamnade här, i Tallinn, Estland, den 9 mars 2009. Behövde ett jobb, behövde börja om, och var fruktansvärt trött på Norrland och Sverige överlag. Nu har jag varit här i över två år, har inga tankar på att lämna ännu, och planerar att börja ta estniska lektioner. Jobbar med IT-support åt ett multinationellt företag inom nätverksprodukter, för deras nordiska lina, och är riktigt bra på det. Kammade hem titeln som ”årets europiska supportagent 2010”. Har även en underbar stor internationell grupp med vänner här, är mer social än jag någonsin varit och inser att livet är nog inte så dåligt, det är faktiskt riktigt härligt!

/Hanna

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s