Dags att gå vidare, tack och hej från oss! – Tjockisbloggen.se

Hej alla!

Dagen har kommit då det är dags att gå vidare, och vi vill säga tack så mycket för att ni funnits här under åren. Denna blogg har varit en stor del av våran tillvaro och betytt mycket för oss under flera år. Till alla er som troget läst, kommenterat, inspirerat och skapat debatt; Vi är för evigt tacksamma för denna tid! 

I slutändan så är det dock så att vi idag har bestämt att detta blir sista inlägget i den här bloggen. Vi känner inte energin eller passionen längre att skriva, och då är det lika bra att lägga ner, annars blir det inte bra och utvecklande vare sig för er eller oss. Livet har många sidor och det här har varit ett fantastiskt kapitel, men nu är det dags att gå vidare och vända blad. Vi är tacksamma för er alla som varit med på våran resa och vi kommer inte ta bort själva bloggen, den kommer få ligga kvar med alla gamla inlägg.

Nu går livet vidare på nya vägar, med allt vad det innebär. Alla förändras under sitt liv, alla behöver förändring och alla behöver släppa taget och gå vidare vid någon punkt i tillvaron . Vi känner att den dagen har kommit för oss.

Tack för den här tiden! Fortsätt vara fantastiska, smarta och underbara själar som skapar debatt, ifrågasätter ideal och älskar er själva som ni är. Skapa en blogg och få ut era tankar om ni vill det, skriv en insändare, skapa debatterna. Vi vet att ni kan, vi har sett det här genom alla mail och kommentarer. Vi hoppas vi skapat inspiration och för er under åren, och att ni har trivs här i vårat lilla hem på nätet. Det är dags för oss att säga hej då nu, vi ses kanske någonstans i framtiden. Kram på er alla från oss!

/Hanna och Sarah

Annonser

Lägesrapport från ett krossat hjärta- Tjockisbloggen.se

Tänke försöka beskriva hur läget ser ut för mig och förklara varför jag inte kommer vara särskilt aktiv på ett tag. Just nu måste jag prioritera mig själv och ta tag i mitt liv både praktiskt och psykiskt.

Har tillbringat den största tiden av de senaste dagarna i sängen och gråtit floder, funderat och sovit, det mesta på en och samma gång. Min sambo har nämligen av olika skäl valt att avsluta vårat förhållande i söndags, för bådas vår skull. Vi är enormt ledsna båda två, för ingen av oss ville att det skulle bli så här och jag anklagar honom inte eller är arg. Även om det gör fruktansvärt ont och jag önskar att han ändrar sig så förstår jag honom ändå till viss del, att det inte gick att lösa på något annat sätt nu. Men är det meningen så möts säkert våra vägar igen, men just nu går det inte. Har aldrig mått så som jag gör just nu och det är kaos inuti mig. Ett krossat hjärta gör verkligen ont rent fysiskt också, det känns som om jag är på väg att gå sönder. Nästan 2,5 år har han varit det bästa som hänt mig i mitt liv och nu är det över.

Igår var det min födelsedag och jag är enormt tacksam för min familj som gjorde det till en trevlig dag trots situationen. Några av de kompisar som jag har här uppe kom förbi för att fika också så jag är tack och lov inte ensam, det finns folk som bryr sig. Men jag saknade Fredrik enormt mycket, han skulle ju varit här och firat in nya året med mig, det kändes bara tomt.

När allt är så här så hade jag självklart även önskat att bästaste vännen Sarah hade funnits i närheten, men jag vet att hon haft mig i sina tankar och det värmer. Det gör även den fantastiskt mjuka och söta kaninen hon gav mig via ombud.

Så som ni förstår så måste jag just nu praktiskt ordna upp mitt liv som ett första steg. Det innebär bland annat att jag lämnar Luleå för att bo hos mina föräldrar då jag inte kan få tag på en lägenhet jag har råd med i Luleå och dessutom inte vet vart jag hamnar med jobb och liknande. Så just nu känns detta som den bästa lösningen, även om jag kommer sakna Luleå och alla mina vänner där väldigt väldigt mycket.

Så som ni förstår så är situationen just nu sådan att allt annat blir prio två och att jag därför inte orkar vara särskilt aktiv. Detsamma gäller på forumet, jag gör det jag orkar, men det kommer ta ett tag innan jag har vanlig ork igen. Just nu måste jag sätta mig själv i första hand.

/Hanna