Dag 4: Det här åt jag idag – Tjockisbloggen.se

Mina matvanor är extremt oregelbundna och jag har en dålig vana att helt enkelt glömma bort att äta ibland. Idag har dock varit en rätt ok dag ändå, hyfsat regelbundet.

Frukost: Havregrynsgröt med bär (praktiskt i portion på påse att blanda i vatten, enda sättet för mig att minnas att äta frukost i princip).

Lunch: Köttgryta med ris och rivna morötter från hotellrestaurangen bredvid jobbet.

Middag: Pasta med kyckling och ostsås och kokta grönsaker.

Dessutom druckit mängder av kycklingbuljong/soppa idag för min hals, och äter solrosfrön under dagen på jobbet för energi.

/Hanna

Dag 1 – Presentera mig själv.

Dag 2 – Min första kärlek.

Dag 3 – Mina föräldrar.

Dag 4 – Det här åt jag idag.

Dag 5 – Vad är kärlek.

Dag 6 – Min dag.

Dag 7 – Min bästa vän.

Dag 8 – Ett ögonblick.

Dag 9 – Min tro.

Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.

Dag 11 – Mina syskon.

Dag 12 – I min handväska.

Dag 13 – Den här veckan.

Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.

Dag 15 – Mina drömmar.

Dag 16 – Min första kyss.

Dag 17 – Mitt favoritminne.

Dag 18 – Min favoritfödelsedag.

Dag 19 – Detta ångrar jag.

Dag 20 – Den här månaden.

Dag 21 – Ett annat ögonblick.

Dag 22 – Det här upprör mig.

Dag 23 – Det här får mig att må bättre.

Dag 24 – Det här får mig att gråta.

Dag 25 – En första.

Dag 26 – Mina rädslor.

Dag 27 – Min favoritplats.

Dag 28 – Det här saknar jag.

Dag 29 – Mina ambitioner.

Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Annonser

Dag 3: Mina föräldrar – Tjockisbloggen.se

Vad kan man säga om mina föräldrar som gör dem rättvisa då det inte finns nog många ord att använda när det kommer till hur underbara de är.

Vi har mamma Naimie som nyss fyllde 57 år (enligt henne själv blir hon aldrig äldre än min ålder + 1 år, hon kan ju inte vara yngre än sin dotter), och pappa Sven-Eric som fyller 60 nästa år. I Augusti så har de varit gifta i 34 år! Det är skönt att ha den tryggheten att när jag kommer hem till dem så har jag ett hem och inte två, jag har båda där som kramar om mig. De ger mig tro att det finns något bra därute, att kärlek kanske inte är så fel ändå. Man kan inte hålla ihop så länge utan kärlek, så uppenbarligen finns den.

Kan säga att jag märker inte av att de blir äldre, om vi bortsett från de grå håren, de fortsätter vara lika komplett galna :-). Det är en egenskap jag älskar hos dem båda, de har roligt, de har barnasinnet kvar och humor i mängder. De har lärt mig att våga stå för den jag är och inte låta andra säga åt mig hur man ska vara, något jag är tacksam över. När livet varit nattsvart så har de funnits där hela vägen, även om de först fått insikt i vissa situationer efteråt, så har tanken på familjen hjälp mig igenom. De har också varit där för fantastiska stunder, glädje och skratt.

Hela familjen i Egypten 2004

Vi har gjort så många resor ihop, både hela familjen eller bara jag + en av dem och det är underbara minnen. Karaokekvällar med mamma på Teneriffa, pappa som snällt nog låter bli att sälja mig för kameler och bilar i Turkiet, Egypten, Tunisen :-), uppleva Kina med pappa, gå timslånga strandpromenader med mamma, fantastiska middagar och upplevelser jag aldrig kommer glömma. Vi är en resande familj, som älskar att se oss om i världen.

Har aldrig varit en av de som får allt de pekar på eller är bortskämd. Har fått lära mig att man får kämpa för det man vill ha, det kommer inte gratis. Sett pappa jobba långt mycket mer än heltid för att ta hand om företaget, hjälpt honom att packa lådor på lådor av produkter redo för frakt när det varit behov av det, sett ett företag växa upp från grunden. Sett mamma sköta ekonomi för företag, föreningar, klubbar och få det att gå ihop. Lärt mig vikten av att budgetera. De har lärt mig vikten av att jobba hårt, att det inte handlar om fina utbildningar eller karriärsstegar. Det handlar om att göra det som man tycker om, att göra det bra och att man inte behöver ha en massa pengar för att vara lycklig.

Jag är stolt över mina föräldrar, vad de åstakommit, att de lärt mig att kämpa för det jag vill ha, att de gjort mig och min syster till de personer vi är. Jag hoppas de är lika stolta över mig, för jag lever som de lärt mig, genom att ha det liv jag vill leva, istället för att låta andra tala om hur jag borde leva.

JAG ÄLSKAR ER MAMMA OCH PAPPA!

/Hanna

Dag 1 – Presentera mig själv.

Dag 2 – Min första kärlek.

Dag 3 – Mina föräldrar.

Dag 4 – Det här åt jag idag.

Dag 5 – Vad är kärlek.

Dag 6 – Min dag.

Dag 7 – Min bästa vän.

Dag 8 – Ett ögonblick.

Dag 9 – Min tro.

Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.

Dag 11 – Mina syskon.

Dag 12 – I min handväska.

Dag 13 – Den här veckan.

Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.

Dag 15 – Mina drömmar.

Dag 16 – Min första kyss.

Dag 17 – Mitt favoritminne.

Dag 18 – Min favoritfödelsedag.

Dag 19 – Detta ångrar jag.

Dag 20 – Den här månaden.

Dag 21 – Ett annat ögonblick.

Dag 22 – Det här upprör mig.

Dag 23 – Det här får mig att må bättre.

Dag 24 – Det här får mig att gråta.

Dag 25 – En första.

Dag 26 – Mina rädslor.

Dag 27 – Min favoritplats.

Dag 28 – Det här saknar jag.

Dag 29 – Mina ambitioner.

Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Dag 2 – Min första kärlek – Tjockisbloggen.se

Min första kärlek: Hade säkert småkärlekar redan innan, men den jag räknar är min första pojkvän. Vi träffades genom Svenska Kyrkans Unga som jag var väldigt aktiv i under mina tonår. Ungdomskören var på ett uppstartsläger i Kvikkjokk för terminen, och min körledare hade med sig sin lillebror Krister. Jag var 13, han var 14. Det var krasch boom bang när vi föll för varann. På vägen hem satt vi bredvid varann hela vägen och pratade. Så unga, så nervösa, så fruktansvärt förtjusta i varann. Det tog inte många dagar innan vi var ett par.

Han var världens mysigaste smånördiga kille, och jag var så kär. Filmkvällar i hans systers lägenhet som han bodde i, promenader, små presenter, massor av tonårshångel. Det var en så himla bra tid. Har fortfarande kvar en ring han köpte till mig. Vi höll ihop i lite mer än ett år, innan vi gjorde slut. Minns att det var olikheter som skiljde oss åt då. Vi försökte igen omkring ett år senare, hade svårt att vara ifrån varandra. Men han gick mattegymnasiet nere i Stockholm och distansen till mig i Malmberget gjorde allt svårare. Men han kommer alltid vara en av mina stora kärlekar. Vi brukar säga att The Arks ”Calleth you, Cometh I” år våran låt och det stämmer rätt bra.

Vi är enormt goda vänner än idag, och han har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Om det finns någon som vet allt om mig så är det han. Genom åren har han varit den som alltid funnits där, i underbart lyckliga stunder, som djupast nattsvarta. Tyvärr har vi kontakt alldeles för sällan numera och jag kan sakna det. Men det var iaf min första kärlek, och det var någon jag vårdar ömt i mitt hjärta. Som personer är vi dock enormt lika på så många sätt än idag. Om vi hade mötts senare i livet, så hade vi nog kunnat hålla ihop, vi var för unga och naiva då.

/Hanna

30 dagar till rutin i skrivande – Tjockisbloggen.se

Behövde hitta ett sätt att få rutin i mitt skrivande igen, så för att peppa på mig tänkte jag köra en 30-dagars lista. Då har jag minst en sak jag SKA skriva varje dag, och övriga inspirationen till att skriva kommer att komma tillbaka är jag övertygad om. Ju mer jag skriver, desto mer vill jag skriva. Detta är listan jag ska följa, dagens kommer nedanför den:

Dag 1 – Presentera mig själv.

Dag 2 – Min första kärlek.

Dag 3 – Mina föräldrar.

Dag 4 – Det här åt jag idag.

Dag 5 – Vad är kärlek.

Dag 6 – Min dag.

Dag 7 – Min bästa vän.

Dag 8 – Ett ögonblick.

Dag 9 – Min tro.

Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.

Dag 11 – Mina syskon.

Dag 12 – I min handväska.

Dag 13 – Den här veckan.

Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.

Dag 15 – Mina drömmar.

Dag 16 – Min första kyss.

Dag 17 – Mitt favoritminne.

Dag 18 – Min favoritfödelsedag.

Dag 19 – Detta ångrar jag.

Dag 20 – Den här månaden.

Dag 21 – Ett annat ögonblick.

Dag 22 – Det här upprör mig.

Dag 23 – Det här får mig att må bättre.

Dag 24 – Det här får mig att gråta.

Dag 25 – En första.

Dag 26 – Mina rädslor.

Dag 27 – Min favoritplats.

Dag 28 – Det här saknar jag.

Dag 29 – Mina ambitioner.

Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Det här är då jag, och jag ska klara denna skrivutmaning.

Dag 1 – Presentera mig själv.

Som ni vet vid det här laget så heter jag Hanna, men jag har även två mellannamn, Märta Kristina. Jag är 28 år, och född 31 dec 1982, väldigt sent på kvällen. Är en av de där jobbiga människorna som alltid går runt och nynnar och sjunger. Körsång har varit i mitt liv sen jag var 7 år, och jag saknar det enormt mycket är i Estland. Annars är nog de främsta intressena matlagning, datorer, träning, smink och allmän galenskap. Har alltid hundra järn i elden, lugna stunder är ovanliga och jag hatar att sitta still och inte ha nåt att göra. Älskar att planera och organisera saker, alltid ha något på gång. Folk brukar antingen hata eller älska mig, för jag har en rätt så intensiv personlighet som är väldigt högljudd och märks.

Ni kanske tror att jag alltid har bott uppe i Norrland innan min utlandsflytt, men så är inte fallet. Mina första år spenderades i det lilla samhället Ödsmål utanför Stenungsund, med nära till släkten, Farmor och farfar bodde bara något kvarter bort. När jag var 5 år så flyttade vi upp till Malmberget då min pappa fick jobb där, så vi lämnade södern.

Min familj består av en mamma, pappa och lillasyster på 23 år (väldigt snart 24), som alla bor kvar där uppe. Hade en bra uppväxt, men var rätt så ensam under skolåren pga mobbing bland annat. Men jag hade det bra ändå, och hade ju en del kompisar, så jag mådde fint. På gymnasiet var jag extremt skoltrött, så valde en mer praktisk linje. Det blev industri för min del så jag spenderade mina tre år på gymnasiet skitig i blåställ, som enda tjej i klassen. Kände dock att det inte var min väg att gå, så flyttade direkt efter gymnasiet ner till den väldigt lilla hålan Älvsbyn (frivilligt av någon orsak), för att läsa kyrkans grundkurs.

På den tiden (2001) så kände jag att jag skulle jobba i kyrkan, som diakon, men har fallit bort från den banan nu och insett att jag hör hemma inom IT. När jag var i Älvsbyn så blev jag kär, blev sambo med killen, något som resulterade i de tre värsta åren i mitt liv (ni som följt bloggen länge vet vad det handlar om, finns inlägg långt bak om det). Under de åren hann jag byta bana och läsa en kunskapslyfts utbildning till personlig assistent. Jobbade som det fram tills jag lämnade Älvsbyn med min sambo 2004, för att flytta hem till Malmberget, och plugga Social Omsorg på distans på Luleå tekniska. Strax efter flytten så tog äntligen den relationen slut, och jag vill inte veta vad som hänt om jag hade stannat.

Pluggade mina år, även om jag inte tog ut min examen av olika skäl (som även om de var år senare, hade att göra med samma hemska relation som ovan), och nu är utbildningen nedlagd, så kommer heller aldrig få min examen. När jag pluggade så hade jag andra intressen där jag genom händelser där träffade på F. Vi hade distans ett år ungefär, innan jag tog mitt pick och pack för att flytta in med honom i Luleå sommaren 2007. Vi hade det inte direkt dåligt men omständigheter gjorde att vi separerade julen 20o8. Då hade jag varit arbetslös några månader efter mitt försäkringssäljarjobb, så min enda räddning var att flytta hem till familjen.

Det kan man säga är orsaken att jag hamnade här, i Tallinn, Estland, den 9 mars 2009. Behövde ett jobb, behövde börja om, och var fruktansvärt trött på Norrland och Sverige överlag. Nu har jag varit här i över två år, har inga tankar på att lämna ännu, och planerar att börja ta estniska lektioner. Jobbar med IT-support åt ett multinationellt företag inom nätverksprodukter, för deras nordiska lina, och är riktigt bra på det. Kammade hem titeln som ”årets europiska supportagent 2010”. Har även en underbar stor internationell grupp med vänner här, är mer social än jag någonsin varit och inser att livet är nog inte så dåligt, det är faktiskt riktigt härligt!

/Hanna

Tankar kring ett år – Tjockisbloggen.se

Klockan är över midnatt så jag fyller officiellt 28 år idag. Ett nytt år över, en ny födelsedag. För mig blir det verkligen så specifikt att ett nytt år börjar, jag är ju verkligen född på gränsen mellan 31 december och 1 januari. Om jag inte har fel enligt vad mamma sagt är det väl kring 21.45 eller något jag är född. Jag har verkligen chansen att göra något nytt av varje år för det blir så tydligt på något sätt. Men tar jag tillvara det och försöker vara den bästa jag kan vara?  Det kan jag väl inte påstå, men det är väl mänskligt antar jag. Det har varit så mycket upplevelser och galenskap detta år, men jag ska inte dra ut på det här. Tänkte att jag gör en liten lista som jag hittade för att sammanfatta året…

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Tog för mig mer av livet, vågade ta ordentligt med plats och bryta invanda mönster. Istället för att förlita mig på att andra ska fixa så det blir kul så såg jag till att ha roligt själv istället. Gått ut och festat ensam, lärt känna massa nya människor. Sen i höstas lärt mig njuta av och uppskatta singellivet och allt det har med sig, utan att ha paniken som alltid förut funnits ”Måste ha ett förhållande nu för hur ska jag annars överleva, jag kan inte vara ensam”. Lärt mig njuta, av ensamheten, att bara rå om sig själv. Det har lett till en helt ny nivå av självkänsla, som dock var bra innan. Har insett att folk faktiskt tycker att jag är rolig att vara med, när jag vågar släppa loss all galenskap jag har i mig. Har tagit mig tid till eftertanke kring varför jag fungerar som jag är, kan nog påstå att jag i år har lärt känna mig själv, både på bra och dåliga sätt. Kan nog sammanfatta det med att jag verkligen börjat leva och ta för mig av allt som finns.

Har du några nyårslöften?

Jag vet att jag aldrig lyckas hålla dem ändå. Men om jag ska ge ett löfte så handlar det nog om personlig utveckling, att fortsätta banan denna höst har lett till, att inte sluta vara min egen bästa vän. Lovar även att bli bättre på att prioritera mig själv, istället för att ta på mig andras problem jämt tills det tynger ner mig helt, kunna säga till när det blir för mycket helt enkelt. 2011 ska bli MITT år, där jag får må bra och med fokus på glädje.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ingen av mina riktigt nära vänner, mer bekantingar vet jag inte, så svarar nej på den frågan. Har inget behov av några egna heller på ett bra tag för att vara ärlig. Klarar mig utan barn i tillvaron, jag är inte så förtjust i dem.

Vilka länder besökte du?

Kan inte påstå att 2010 varit ett reseår direkt. Det har varit Estland eftersom jag bor här, samt såklart Sverige på besök. Hoppas på fler resor nästa år. Då ska jag iaf ta mig till Finland, det är ju bara en båttur bort. Vill även hinna någon weekend i t.ex Amsterdam till våren, nu när Ryanair flyger härifrån.

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?

Oj, har nog inga specifika om jag ska vara ärlig. Det har inte varit ett år som har varit värt att minnas på flera punkter. Om något sitter så är det 6 April, dagen då allt förändrades, då han den där åkte iväg. Jag anade aldrig då att det skulle vara sista gången vi sågs, nu pratar vi inte ens med varann. Allt som var han är borta från lägenheten sen i höstas, jag har raderat honom, och jag kan ärligt säga att han är inte värd någon av de tårar jag la på honom. Det var början på slutet, början på något nytt. Men det är en bra dag för den var början på ett avslut jag behövde, om än det kom flera månader senare, så gjorde det att jag kunde släppa det fortare. Inuti mig förstod jag nog redan då. Ingen har sårat mig som han, och jag har lovat mig själv, att aldrig lita så på en människa igen. Om något, så har det gjort mig starkare.

Vad var din största framgång 2010?

Det är nog jobbmässiga framgångar jag får räkna med där, för på den punkten har det varit ett fantastiskt år. Som det ser ut tvivlar jag inte på 2011 fortsätter på samma sätt. Blev nominerad till, och vann, årets prestation inom H1 som är företaget jag arbetar hos, för en it-teknisk uppdragsgivare. Det är flera hundra anställda på H1, och lilla jag som kom som från ingen vart (vårat kontor var helt nya då vi precis blivit en del av koncernen) och blev framröstad av alla kollegor i Sverige, Norge och Estland så klart. Sedan blev jag årets nordiska supportagent hos uppdragsgivaren, och fick ett fint glaspris och diplom av våran ansvarige chef i Europa (även några icke-europeiska  länder räknas till vårat område). Om allt går vägen och årets resultat håller i mig, så kommer jag hamna på samma plats nästa år, och håller tummarna att min sjukskrivningsmånad inte gör att jag halkar ner från min första plats på europalistan där jag ligger enligt senaste uppdateringen. Vet jag kanske skryter, men jag är fantastiskt stolt, det är första gången jag verkligen känner mig lyckad på ett jobb, och att det jag gör på en arbetsplats uppskattas.

Största misstaget?

Det är nog att jag litade för mycket på en människa och inte lyssnade på min magkänsla. Att jag lät mig bli lurad så brutalt, något jag hade kunnat undvika. Men jag har lärt mig nu. Annars har jag nog inget jag ångrar direkt, brukar vara av åsikten att man inte ska ångra saker man gör just för att man kan se dem som lärdomar istället. Har väl haft en hel del galna festnätter t.ex i år, men jag har inget jag ser som ett misstag faktiskt, det har varit så enormt kul.

Bästa köpet?

Hm, har inte gjort några större investeringar i år direkt. Skulle vilja säga min mobil, men den har jag ju faktiskt inte betalat för själv, så det kan knappast kallas ett köp. Men det har mest varit kläder och annat för mig detta år, så kan väl säga mina svarta skinnstövlar, eftersom jag i princip lever i dem.

Vad spenderade du mest pengar på?

Kläder och utekvällar med alkohol, mycket pengar har lagts där. Men en stor utgift för mig är mat, bra mat, god mat, utemat. Jag vägrar begränsa mig kring mat, jag köper det jag vill, priset är mindre viktigt. Mat ska vara en njutning. Tror matposten är den som är dyrast i år, men då har jag ätit enormt bra också :-).

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Familjen gör mig alltid glad, den korta tid jag hinner träffa dem är värt all restid och pengarna det kostar. Att träffa sin familj bara 2 gånger per år ger en helt annan uppskattning för dem. man värderar den korta tiden man ses och försöker göra den så bra som möjligt.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?

Jag har musik på jämt när jag är hemma eller ute och går, så det är mycket som går genom mina öron. Men mitt anthem 2010 är nog Pitbull överlag, Bojangles i synnerhet. Det är musik som gör mig glad och på danshumör. Samt en skiva som jag lyssnat mycket på, som är inom en helt annan kategori, men jag gillar sällan en hel skiva och denna älskar jag. Lady Antebellum – Need you now, särskilt Stars tonight :-).

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Vi får nog dela upp året här, första fjärdedelen: var väl ok, varken bra eller dålig. Var i ett förhållande som var lite sådär, men jag mådde inte dåligt, utan det var mer allmänt ok bara. Andra fjärdedelen: rätt hängig, visste han skulle åka iväg, och sen när han var borta var saknaden enorm. Tredje fjärdedelen: nattsvart mörker ärligt talat. Har nog aldrig varit så låg i hela mitt liv, jag är skrämd över hur jag mådde och tänkte de där månaderna. Kändes som hela världen rasat framför mig och jag inte hade någon aning om hur jag skulle hitta nån ljuspunkt i tillvaron. Sen hände nåt och vi kommer till sista delen av året: Helt jävla fantastiskt! Har aldrig mått bättre, det har varit full fart hela tiden och det verkar inte sakta ner. Singelliv, underbara festnätter, lycka, snygga karlar, livet leker och jag vill inte det ska sluta vara så här! Jag njuter av varje sekund.

Vad önskar du att du gjort mer?

Njutit av sommaren istället för att deppa över en idiot till karl. Lyssnat mer på magkänslan. Tagit bättre hand om mig själv, istället för att stressa på i 180 och inte säga nej till något, även om jag ibland behövt det.

Favoritprogram på TV?

Nu kollar ju jag inte tv, utan kollar allt via datorn. Men jag älskar ju mina serier som jag följt i evigheter nu, CSI och House. En favorit som tyvärr verkar läggas ner är Drop Dead Diva. Har ni inte sett den så  se genast till att göra det. Tycker även Mike & Molly är en underbart söt serie.

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?

Just nu skriver jag detta inlägg :-). Kvällen kommer bjuda på fest som jag anar kommer bli hysteriskt kul, we are going out with a bang, det är då säkert. Känner knappt någon där, men jag ska vara fullkomligt fabulous och ha en superkväll. Men ska nog får sömn först några timmar.

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?

Leggings så klart, korta tunikor, höga klackar på stövletter, fodralklänningar. Tight och figursytt, färglatt. Kvinnligt och rätt bart ibland, precis som jag vill ha det. Men ingen har då klagat, och jag trivs i det. Jag ändrar mig inte för någon, älskar min garderob :-).

Den bästa nya personen du träffade?

Har träffat många härliga människor i år, men en jag tror kommer finnas där länge är C, som jag lärde känna genom ett spontant mail. Kommer så sjukt bra överens med honom, en underbar vän. Det blev aldrig mer än så och det är bara bra. Vill inte förstöra en fantastisk vänskap för en relation som vi troligen skulle krascha ändå, för vi suger på förhållanden båda två. Sällan träffat någon jag har så roligt med, vi har då aldrig tråkigt när vi umgås. Nyårsfesten är hemma hos honom. Matilda kommer också med på listan, en så härlig tjej, vi ska se till att vara dekadenta som vi förtjänar nästa år :-).

Tack alla underbara människor, ni som varit med på resan mitt 27e år här på jorden, vart ni än är i världen. Nu hoppas vi 28 blir fantastisk!

/Hanna