Pengars och prylars värde – Tjockisbloggen.se

En sak som jag har funderat på många gånger, men som aldrig blivit av att skriva ner, är det här med shopping – kläder – värde.

Jag shoppar sällan några dyra saker och speciellt inte kläder… Eller dyrt är ju ett begrepp som är relativt beroende på hur man själv värderar det. För mig så är tex 400 kr och uppåt dyrt för en tröja eller ett par byxor, när det handlar om ”vanliga” kläder för märkeskläder har ju en förmåga att dra iväg och det är ett annat kapitel.

Att jag sällan köper dyra plagg beror dels på att jag inte har den ekonomin att jag kan eller vill göra det, men också att när det gäller vanliga basplagg så är min erfarenhet att det skiljer sällan nog mycket i kvalitet för att försvara ett pris på säg 800 kr för en vanlig tröja. Men det är min egen uppfattning och ni andra kan ju självklart tycka precis tvärtom 🙂

Ovan här så skrev jag att märkeskläder är ett annat kapitel och ska jag nu vara helt ärlig så har jag ingen stor erfarenhet av ”märkeskläder”. När jag var yngre så var det väldigt ”fint”, coolt och inne att tex äga ett par Adidasbyxor för det var ju riktigt bra märke… Idag finns det så många märken att jag har verkligen noll koll.

Det jag funderar på är att i en del butiker, tex Vila så finns det snygga linnen som kostar 149-249 kr och som är snygga och bra kvalitet (den lilla erfarenhet jag har av deras kläder iaf). Sen går man längre in i butiken och kan hitta linnen för uppemot tusenlappen som känns precis likadana i kvalitet och ungefär lika snygga (enligt mina ögon) men de har en lapp med något känt märke på istället för Vila Clothes.

Vars går gränsen för vad kläder är värda sett till vad man får för pengarna? Tycker ni att det är så stor skillnad på en tröja för 200 kr och en för 1500 kr att det är värt mellanskillnaden? Eller handlar det om image och att man vill visa att man har råd att betala mer? Jag ser inget fel i att den som vill och har ekonomin för det hellre köper tröjan för 1500 kr, jag är bara nyfiken på hur man resonerar 🙂

För mig finns det ett undantag där jag har lärt mig att dyrare oftast är bättre, eller inte just dyrare utan att märket faktiskt har betydelse. Jag har enormt mycket problem med mina fötter och har tidigare köpt billiga skor som jag fått så ont i fötterna av att det hänt att jag fått gå barfota hem gråtandes… Hur jag än letat har jag aldrig kunnat hitta skor som är billiga (max 2-300 kr paret) och passar mina fötter.

Men nu har jag lärt mig att det enda som fungerar för mina fötter är faktiskt Ecco och det var av en slump. Trillade över ett par svarta mockastövlar på rea förra vintern och provade dem och det var som att hitta hem! Hade sån jäkla ångest över dessa skor för jag hade aldrig köpt så dyra skor, minns jag rätt kostade de kring 7-800 kr på rea (minns att de hade kostat 2100 kr iaf). Men det är de skönaste vinterskor jag nånsin haft.

Och nu i sommar så sparade jag ihop pengar så att jag kunde investera i Ecco-sandaler och mina fötter har nog aldrig mått så bra i hela mitt liv, har nog heller aldrig promenerat så mycket som nu när jag har sköna skor. Så för mig är det värt pengarna att välja Ecco framför billigare, men då handlar det om kvalitet och komfort inte märket.

Det finns mycket snygga märkeskläder som jag gillar, vet att det finns en del snyggt på MQ från Peak Performance och Bondelid bland annat men det är prisklasser som ligger way over min budget även på rea. Och även om kläderna är snygga så har jag svårt att se att de skulle vara värda de priserna de många gånger ligger kring…

Sen vet jag att skulle jag nån gång köpa tex en tröja för 1500-2000 kr (om jag vann tio miljoner på Lotto eller så *s*) skulle jag nog aldrig våga använda den för jag skulle vara så rädd att förstöra den eller bli rånad *s*.

Hur tänker ni kring det här med vad saker kostar och kvalitet och värde? Nu behöver det ju nödvändigtvis inte vara just kläder utan det var bara ett lätt exempel att skriva om 🙂

Ett annat exempel jag kan ta lite snabbt är att när jag fick min nya dator av min älskling så resonerade vi som så att hellre lägger vi ett par hundralappar extra och får en laptop av ”bra märke”, dvs ett märke som vi känner till och har erfarenhet av, än köper en som är lite mer okänt märke och som man inte känner till så mycket om. Som exempel så valde vi en Compaq istället för Asus.

Det ska bli intressanta att läsa hur ni tänker och tycker, lägger inga värderingar i hur andra använder sina pengar utan tycker bara att det är roligt att se likheterna och olikheterna i hur man resonerar, dessutom kan man alltid lära sig något nytt!

/ Sarah

Annonser

De små betydelsefulla tingen – Tjockisbloggen.se

Har kommit hem från gymmet för en liten stund sedan, direkt jag kom hem så tog jag ut Igor på promenad för att varva ner lite efter träningen 🙂

Så nu har jag duschat och äntligen parkerat arslet i sittande läge *s*. Har farit omkring som en jojo hela dagen tycker jag… Men det är kul att ha nåt att göra också 🙂

Tidigare idag när jag städa lite här hemma så passade jag på att ta några kort på sånt som jag verkligen gillar med våran lägenhet… Eller kanske inte så mycket lägenheten utan snarare små saker som gör mig glad 🙂

Egentligen så borde det ha varit en bild på min älskade David först men han vill inte vara med *s*, sen är han ju ingen sak heller om man ska vara noga… Samma sak med Nasse-gris (Igor) men de är iaf det värdefullaste och käraste jag har 🙂

Men när det kommer till småsaker så är det här sånt som får mig glad, löjligt kan tyckas men för mig är det smågrejer med stort värde…


Våran än så länge lilla samling av glasdjur… Vi har köpt dem tillsammans på semester och secondhand och för mig så betyder de mycket just för att de är våra och jag gillar lite ”udda” saker. Den blå fågeln ser ut som att den brutit nacken (syns inte på bilden), grisen saknar ett öra och första gången vi såg den stod den upp och ner och vi kunde inte förstå vad den skulle föreställa haha. Ytterligare en fågel men med väldigt konstiga proportioner för huvudet syns knappt. Giraffen är så härligt cool och snygg helt enkelt, den köpte vi på ett glasbruk i Småland på semester förra sommaren. Elefanten är bara så söt och hoptryckt men passar inte ihop med de andra djuren eftersom den är lite större…


Min älskade blomhörna! Jag gillar blommor men har en förmåga att glömma att de finns… Vilket tyvärr innebär att blommor inte lever alltför länge här *s*. Men David föreslog att vi skulle ha ett hörnbord med några av blommorna så kanske jag kommer ihåg lättare *s*. På bordet står också mitt lilla plastfår, tror jag fått det av David men jag minns faktiskt inte… Tycker iaf det är skitgulligt och passar bra att vakta blommorna 🙂


En samling med blockljus som står i fönstret… De ser små ut på bilden men det är de inte, det vita är nog kring 30 cm och de minsta runt 10. Kommer dock aldrig att elda upp våra fina ljus, jag tycker de är fina som de är så vi får elda upp andra ljus som inte är lika snygga *s*.



Tavlorna (de två små är en sol och en måne) och blomman i sovrummet, dessa gillar jag för att de ger en lite asiatisk känsla vilket passar jättebra i sovrummet mot den fondtapeten som är på samma vägg som sänggaveln som står mot. Det var svårt att fånga tapeten på bild, den är mer skiftande i färgerna och dessutom lite blank i cirklarna.

Förutom detta och att mina älsklingar naturligtvis kommer först på listan så finns det så oändligt mycket mer som betyder nåt och som jag gillar, försökte fota våra förlovningsringar men det blev skitdåliga bilder så de gick inte att använda tyvärr. Men det är ju roligt att dela med sig av lite grann iaf 🙂

Nu kan väl ni dela med er av era tankar? Vad betyder något för er? 🙂

/ Kram Sarah

Alla människor är värda kärlek – Tjockisbloggen.se

Är det möjligt att det faktiskt finns människor som attraheras av kurviga tjejer? En kommentar som vi ofta fått höra är att eftersom vi är överviktiga så kommer ingen att vilja ha oss, ingen kan tycka om oss om vi inte går ner i vikt.

Ligger då problemet hos oss som är kurviga, eller ligger problemet hos den som tror att en överviktig person inte kan få eller förtjänar kärlek? Vem ska ändra sig, vi som är kurviga och trivs med det, eller den som anser att man ska gå ner i vikt för andras skull?

För att ta ett exempel så kan jag berätta att 25 juni i år, dvs för två månader sedan ungefär så firade jag och min älskade David att vi varit tillsammans i åtta år. Vi träffades när han var 18 år och jag var 22… Och om mindre än en månad så firar vi sex år som förlovade, på Davids födelsedag 🙂

Mitt första förhållande hade jag när jag var 14 år och det höll i två år, sedan dess har jag varit singel i max en månad innan jag träffat någon ny och jag har bara haft långa förhållanden på minst ett år. Så att överviktiga inte kan finna kärlek är rent skitsnack, och jag är inte unik 🙂

Det som jag tror sticker många i ögonen är att jag och Hanna är två tjejer som vägrar vara som alla andra, vi vägrar gömma oss och be om ursäkt för att vi finns till och inte ser ut som ”normen” eller ”idealet”. För finns det något som är värre än att vara annorlunda så är det att vara det med glädje och stolthet…

Vem har rätt att döma någon annans utseende? Vem kan bestämma hur man ska se ut för att vara värd att bli älskad? Ingen av oss säger att alla måste attraheras av överviktiga personer, det är självklart valfritt och alla är vi olika när det gäller smak och attraktion. Vad vi däremot vill är att alla ska accepteras och inte bli hånade eller ses ner på på grund av vikt, storlek, färg, sexuell läggning eller andra yttre och inre faktorer.

Vissa människor attraheras av långa personer, andra attraheras av korta, vissa gillar mulliga medans andra gillar smala. Förhoppningsvis så kan de allra flesta av oss ändå se till insidan och inte låta utsidan avgöra allt, för en människa är så mycket mer än bara ett skal och yta.

Alla människor är lika mycket värda oavsett färg, storlek, vikt, kön, sexuell läggning osv. Att gå runt och se ner på andra människor för att de inte passar in i ens egen bild av ”den perfekta världen” är skrämmande, hur kan man ha en sådan kall syn på människor att man anser att bara de ”perfekta”, vackra människorna är värda något? För tyvärr så finns det såna människor men vi kan nog anta det är de som mår sämst själv för det kan inte vara en rolig tillvaro eller inställning till livet.

Jag och Hanna hoppas att ni alla har haft en lika underbar sommar som vi har haft och att ni har sluppit inskränkta människor som inte kan se längre än näsan räcker 🙂

Kram Sarah och Hanna

Bristen på respekt och hänsyn i dagens samhälle – Tjockisbloggen.se

Både jag och Hanna har ett förflutet med mobbing, utfrysning, hån och retsamheter när det gäller vikten. Som barn är det väldigt lätt att hamna utanför om man är annorlunda och barn kan också vara fruktansvärt elaka mot varandra. Ni som har barn, försök lära era barn att det är okej att se ut som man vill, det är okej att vara annorlunda och tycka om sig själv. Barn, ungdomar och även vuxna tvångsmatas dagligen med reklam och ideal om hur man ”ska” se ut.

Senast idag så var jag på stan en stund och i kön på Konsum så står det en medelålders kvinna med två barn i åldern ca 5 och 10 år. Det ena barnet frågar sin mamma om hon får köpa godis men mamman säger tvärt nej att de vet att de inte får äta godis.  Det andra barnet (äldre) frågar varför och om inte mamman kan göra ett undantag eftersom det är lördag och om de inte kan få bara lite godis var..

Kvinnans svar gjorde mig så arg, chockad och ja ledsen att jag inte visste vad jag skulle svara och nu ångrar jag att jag inte bemötte henne med något annat än en arg blick. Hon tar tag i det äldre barnets arm och viskar halvhögt så flera personer hör det ”titta på hon som står där framme, ser du att hon köper godis? Inte vill jag att mina barn ska bli så där och det är vad som händer när man äter godis varje dag!”

Varför lär man inte barnen dels att man kan äta nyttigt, röra på sig på ett hälsosamt sätt och ändå kunna unna sig godsaker? Och varför lär man inte barnen respekt och hänsyn för andra människor? Barn som växer upp med föräldrar som denna kvinna tror ju jag personligen är de barn som har störst risk att utvecklas till mobbare och översittare, för de har aldrig fått lära sig att respektera andra människor.

Att säga tack, visa hänsyn och att respektera andra människor fick vi i min familj lära oss i ungefär samma veva som vi började gå. Det har alltid varit otroligt viktigt för mig eftersom jag är uppväxt på det sättet och jag kan inte förstå hur man kan bete sig som denna kvinna gjorde inför sina barn? Vad kommer de barnen att få för värderingar när de växer upp?

Just bristen på hänsyn och respekt är ett av de stora problemen när det handlar om övervikt tror vi, människor tror sig/anser sig ha rätt att komma med nedriga utlåtanden, att peka på överviktiga människor eller komma med anonyma kommentarer här på bloggen (som t ex att vi inte borde få finnas). Nånstans har det blivit allmänt accepterat att tycka illa om människor som inte passar in i samhället utseendemässigt och det är skrämmande.

Sverige och dess invånare lider av fettpanik och utseendefixering i så hög grad att många glömmer bort att bakom alla kläder, inuti varje kropp så finns en människa. Man hör ofta människor säga att alla är lika mycket värda och varje gång undrar jag om de själva är medvetna om vilken lögn det är?

Ofta talas det om rasism och diskriminering mot personer med utländsk bakgrund och personer som lever i samkönat förhållande (man-man, kvinna-kvinna), personer med annorlunda klädstil eller frisyr, men hur ofta hör man talas om diskriminering av personer som lider av fetma?

Att besöka läkare kan vara ett rent helvete och många drar sig för att gå dit, skulle en person som har övervikt söka hjälp för t ex huvudvärk så skulle läkaren mest troligt skylla på fetman och rekommendera personen att operera sin övervikt eller att banta på vanligt vis. Samma sak om personen söker för eksem, det är ju självklart att det beror på fetman säger många läkare. Tyvärr så händer det väldigt ofta att överviktiga personer inte tas på allvar och att läkare relaterar alla problem till övervikten trots att det kanske finns helt andra bakomliggande orsaker.

Att se en överviktig person besöka t ex Max, McDonalds, lokala pizzerian eller liknande är något som ofta påpekas och häcklas av andra människor. Om du ser en stor person sitta och äta pizza, hur reagerar du då jämfört med om du ser en smal person göra det? De allra flesta reagerar med äckel och många tappar matlusten, man säger sig bli äcklad och chockerad över feta människors leverne och matvanor.

Men vad finns det som säger att denna person inte gör sitt enda årliga besök på matstället? Vad finns det som säger att inte personen ifråga i övrigt rör sig, äter nyttigt och hälsosamt och ibland unnar sig sådan mat också? Detta är en form av diskriminering, alla människor har rätt att äta och vistas i samhället utan att häcklas för sin kropp eller storlek.

Många gånger har vi läst bloggar där man kräver att feta personer ska betala mer i skatt än smala människor för att en fet person kostar samhället mer pengar. Hur kan man mäta människors värde i vad de väger? En smal person som röker tio cigaretter om dagen kan mycket väl vara sjukare och därmed kosta samhället mer pengar än en person som är överviktig.

Hur många skulle vilja belägga alkoholister och narkomaner med extra skatt för att de kostar samhället enorma pengar varje år? För att inte tala om t ex homosexuella som riskerar att drabbas av hiv, cancer och liknande (precis som heterosexuella människor) ska de också beläggas med högre skatt bara för att de är homosexuella och därmed inte passar in i ”normen” i samhället (enligt vissa obs inte alla)?

I Sverige idag så tycks det vara lika vanligt att färga håret som det är att genomgå plastikkirurgi – är du inte helt nöjd med din näsa? Inga problem, plastikkirurgi! Är du inte nöjd med dina lår? Inga problem, plastikkirurgi! Är du överviktig, ja men det är väl klart att du ska stympa din kropp genom en gastric by pass operation så du blir smal! Vad spelar det för roll att det är förknippat med stora risker och att det faktiskt är en stympning på din kropp? Nej det är klart att du ska operera dig!

Varför inte acceptera att alla människor är olika? Om jag väljer att tatuera min kropp är det mitt val, om jag väljer att trivas med min kropp och min övervikt så är det mitt val. Ingen annan människa har rätt att sätta sig till doms över någon annan oavsett vad anledningen må vara.

Vi frågar åter igen, hur kan man mäta människors värde i deras vikt och storlek? Varför är det så tabu att diskriminera mörkhyade människor och gör man det klassas man som rasist, medans det är fritt fram att häckla, diskriminera och bedriva häxjakt på överviktiga personer?

Alla människor är värda kärlek – Tjockisbloggen.se

Är det möjligt att det faktiskt finns killar/män som kan attraheras av kurviga tjejer? En kommentar som vi ofta fått höra är att eftersom vi är överviktiga så kommer ingen att vilja ha oss, ingen kan tycka om oss om vi inte går ner i vikt.

Ligger då problemet hos oss som är kurviga, eller ligger problemet hos den som tror att en överviktig person inte kan få/förtjänar kärlek? Vem ska ändra sig, vi som är kurviga och trivs med det, eller den som anser att man ska gå ner i vikt för andras skull?

För att ta ett exempel så kan jag berätta att den 25 juni, dvs om mindre än en månad så har jag och min sambo David varit tillsammans i sju år. Vi träffades när han var 18 år och jag var 22.. och vi blev tillsammans efter bara några veckor och snart därefter så flyttade vi ihop.

Mitt första förhållande hade jag när jag var 14 år och det höll i två år, sedan dess har jag varit singel i max en månad innan jag träffat någon ny och jag har bara haft långa förhållanden på minst ett år. Så att överviktiga inte kan finna kärlek är rent skitsnack, och jag är inte unik 🙂

Det som jag tror sticker många i ögonen är att jag och Hanna är två tjejer som vägrar vara som alla andra, vi vägrar gömma oss och be om ursäkt för att vi finns till och inte ser ut som normen/idealet. Vad som är än värre är att vi båda har sambos som är långa, smala och ser bra ut – inte kan ju folk förstå att de är tillsammans med oss för att de älskar oss, nej de måste vara blinda eller göra det av medlidande *s*.

Vem har rätt att döma någon annans utseende? Vem kan bestämma hur man ska se ut för att vara värd att bli älskad? Ingen av oss säger att alla måste attraheras av överviktiga personer, det är självklart valfritt och alla är vi olika när det gäller smak och attraktion. Vad vi däremot vill är att alla ska accepteras och inte bli hånade eller ses ner på på grund av vikt, storlek eller andra yttre/inre faktorer.

Vissa tjejer/kvinnor gillar långa, smala killar/män på precis samma sätt som vissa attraheras av ljushåriga/ljushyade eller mörkhåriga/mörkhyade och det är ju inget fel med det. Felet ligger hos personer som hånar och baktalar den ”typ” som man inte attraheras av..

Alla människor är lika mycket värda oavsett färg, storlek, vikt, kön, sexuell läggning osv. Människor som inte kan inse det bär skygglappar, är inskränkta och i mina ögon är det synd om dem som inte kan se helheten hos en människa.

Hoppas ni alla får en underbar sommar med sol, kärlek, goda vänner och god mat. Håll i minnet – ALLA människor är lika mycket värda 🙂